ÄLSKADE *JOSEPHINE* 3 ÅR!!!
Min älskade lilla skrutta,redan har 3 år hunnit passera men saknaden av dig är lika stor, jag önskar så att jag fic pussa och krama dig på din 3-årsdag. Gråter inombords,hjärtat värker och jag saknar dig så. Tänk att du blivit så stor tjej nu, Gabriel har börjat på förskolan nu och alla barnen i hans grupp är precis året äldre än honom - lika gamla som dig - och jag blir påmind varje dag om vad du skulle kunna gjort,hur du skulle sett ut, hur mycket du skulle kunna prata och det river i mig. Samtidigt glädjs jag åt Gabriel,att jag får ha honom hos mig och uppleva hans framsteg, dagarna blir så mycket lättare att ta sig igenom då.
Din dag firade vi här hemma med glasstårta denna gången, pappa tycker inte om prinsesstårta :-( ditt ljus tändes kl 17.36 i fönstret och våra tankar fanns hos dig.
Innan besökte vi din grav och tände ett ljus - det kändes så fel, att jag skulle behöva åka till en grav när jag firar din födelsedag du skulle ju sprungit runt här hemma öppnat massa paket, busat med dina syskon. För mig finns du alltid i hjärtat, så om jag inte besöker din grav så ofta så vet du att du är hos mig ialla fall,dina minnessaker finns på hyllan ovanför våran säng - då kan vi alltid se dig och ha dig nära.
Tackar för allt stöd jag fick från nära och kära som tänkte på oss igår, det värmde att veta att andra kommer ihåg dig oxå,även om jag kan skaratta och vara glad så finns sorgen och saknaden fast det gått 3 år.
många pussar och kramar - MAMMA
Din dag firade vi här hemma med glasstårta denna gången, pappa tycker inte om prinsesstårta :-( ditt ljus tändes kl 17.36 i fönstret och våra tankar fanns hos dig.
Innan besökte vi din grav och tände ett ljus - det kändes så fel, att jag skulle behöva åka till en grav när jag firar din födelsedag du skulle ju sprungit runt här hemma öppnat massa paket, busat med dina syskon. För mig finns du alltid i hjärtat, så om jag inte besöker din grav så ofta så vet du att du är hos mig ialla fall,dina minnessaker finns på hyllan ovanför våran säng - då kan vi alltid se dig och ha dig nära.
Tackar för allt stöd jag fick från nära och kära som tänkte på oss igår, det värmde att veta att andra kommer ihåg dig oxå,även om jag kan skaratta och vara glad så finns sorgen och saknaden fast det gått 3 år.
många pussar och kramar - MAMMA
G*R*A*T*T*I*S Josephine 2 år
Grattis min lilla skrutta, Gud vad jag saknar dig. Idag gråter jag bara, gråter av saknad efter dig. Det gör så ont i mitt hjärta. Jag vet att du vill att jag ska vara glad, jag vet att du har det bra. Jag är glad i bland,jag kan åter skratta och le njuta av livet men så kommer det dagar som idag, jag skulle haft en liten 2-årig skrutta som busat medlillebror och tjatat hål i huvet på mamma å pappa...
Häromdagen var vi på toys`r ùs
Jag å dina bröder, när vi gick förbi flickleksakerna sa Fabian:
- titta,där är massa änglar i sitt hus, det skall Josephine ha då kan hon leka med sina änglakompisar.
Underbara tankar från en 6-åring. Det var ett litet älvhus med några älvor i.
Fabian vill att du skall ha balonger på dit kalas, det skall du få med Bamse på. Å så skall vi äta prinsesstårta idag för dig,vår lilla prinsessa. Morfar har varit vid din grav å tänt ett ljus, vi skall dit senare oxå fast jag vet att du finns här hos oss det känner jag i mitt mammahjärta.
Mamma älskar dig och saknar dig,massa pussar /mamma till en ängel
Häromdagen var vi på toys`r ùs
Jag å dina bröder, när vi gick förbi flickleksakerna sa Fabian:
- titta,där är massa änglar i sitt hus, det skall Josephine ha då kan hon leka med sina änglakompisar.
Underbara tankar från en 6-åring. Det var ett litet älvhus med några älvor i.
Fabian vill att du skall ha balonger på dit kalas, det skall du få med Bamse på. Å så skall vi äta prinsesstårta idag för dig,vår lilla prinsessa. Morfar har varit vid din grav å tänt ett ljus, vi skall dit senare oxå fast jag vet att du finns här hos oss det känner jag i mitt mammahjärta.
Mamma älskar dig och saknar dig,massa pussar /mamma till en ängel
Hej igen!
Å vad tiden går, ser att det var jättelängesedan jag skrev något här. Jag har absolut inte glömt bort dig, min lilla prinsessa. Dagarna går så fort, de blir till veckor som blir till månader. Var vid din grav häromdagen, det var så fint med alla ljus runt omkring. Morfar hade varit där å lagt en gravdekoration,mormor lämnade oxå en fin liten blomma till dig.
I går när vi skulle handla julklappar kom det plötsligt för mig, här står vi och tittar på massa pojkleksaker och jag suktade bort mot tjejgrejerna och då slog det mig: Jag får inte köpa några leksaker till dig, då gjorde det så ont men jag kunde inte gråta.
Nu närmar sig julen och tomrummet efter dig öppnas upp igen, GUD vad jag saknar dig, vill ha dig här hos mig nu.
Jag vet att du har det bra där du bor,med alla dina änglavänner som blir fler å fler. Ser framför mig hur du leker och kanske har du börjat prata lite???
Din lillebror växer så det knakar och pratar sitt bebisspråk, har lärt sig gå och lärt sig vinka. Ibland sitter han och vinkar i tomma luften, är det kanske du som e där å leker med honom då?
Du finns alltid i mitt hjärta och jag ÄLSKAR DIG OERHÖRT MYCKET!!!!! Glöm aldrig det, för jag glömmer ALDRIG dig.
Massa pussar och kramar/ mamma
I går när vi skulle handla julklappar kom det plötsligt för mig, här står vi och tittar på massa pojkleksaker och jag suktade bort mot tjejgrejerna och då slog det mig: Jag får inte köpa några leksaker till dig, då gjorde det så ont men jag kunde inte gråta.
Nu närmar sig julen och tomrummet efter dig öppnas upp igen, GUD vad jag saknar dig, vill ha dig här hos mig nu.
Jag vet att du har det bra där du bor,med alla dina änglavänner som blir fler å fler. Ser framför mig hur du leker och kanske har du börjat prata lite???
Din lillebror växer så det knakar och pratar sitt bebisspråk, har lärt sig gå och lärt sig vinka. Ibland sitter han och vinkar i tomma luften, är det kanske du som e där å leker med honom då?
Du finns alltid i mitt hjärta och jag ÄLSKAR DIG OERHÖRT MYCKET!!!!! Glöm aldrig det, för jag glömmer ALDRIG dig.
Massa pussar och kramar/ mamma
Min ängel
Det har varit ett par dagar nu som jag verkligen saknat dig min lilla sessa...var uppe vid din grav igår.det var så fint där nu när knopparna slagit ut. Några tårar rullade ned för mina kinder och det gjorde så ont när jag kom på att du inte finns mera....Gabriel var med mig,han tar så mkt tid från mig att jag får samvete för att jag inte besöker din grav så ofta längre.Men du finns i mitt härta alltid,och du har din minneshörna vid pianot så du finns hos oss hela tiden. Jag får dåligt samvete för att jag älskar Gabriel så oerhört mkt,men jag har inte glömt dig för det,men nu har jag oxå ett barn att visa upp,att stolt kunna visa att jag är mamma. Nu kan alla SE att jag är mamma.
Nu är det snart påsk,förra året försvann påsken i en dimma,sorgen var så färsk då,minns att vi bara låg hemma å grät oss igenom den...Vår sorg började få nytt utseende...det tog all kraft från oss att vi inte hade ork för varandra.Vi lämande en blomma till dig,det är allt jag minns. Nu är det påsk igen,en till som vi får fira utan dig...å jag saknar dig så,min lilla sessa.
MAMMA ÄLSKAR DIG OCH SAKNAR DIG SÅ OTROLIGT MYCKET!!!!
Många pussar och kramar/mamma
Nu är det snart påsk,förra året försvann påsken i en dimma,sorgen var så färsk då,minns att vi bara låg hemma å grät oss igenom den...Vår sorg började få nytt utseende...det tog all kraft från oss att vi inte hade ork för varandra.Vi lämande en blomma till dig,det är allt jag minns. Nu är det påsk igen,en till som vi får fira utan dig...å jag saknar dig så,min lilla sessa.
MAMMA ÄLSKAR DIG OCH SAKNAR DIG SÅ OTROLIGT MYCKET!!!!
Många pussar och kramar/mamma
Det var ett tag sedan...
Grattis min lilla sessa, du har nu blivit storasyster till en liten Gabriel....lika fin som du var när du kom men ni är inte så lika. I bland när jag ammar Gabriel å han ligger i profil ser jag likheten med dig å då saknar jag dig så otroligt mkt. Vill ha dig här så du kan lära lillbror alla bus du kan.
Vi var å hälsade på dig i veckan,så fint uppe vid graven.
Din födelsedag var tuff,en av årets värsta men samtidigt finaste dagar...
Vi hade fått tid hos läkaren just den dagen,så med tunga steg gick vi in på östra,samma steg vi et år tidigare gått när vi visste att du inte längre levde...en glimt bort mot sjukhuskyrkan där vi gråtit många tårar å så fortsatte stegen bort mot spec.mvc där vi skulle diskutera igångsättningen. Jag grät å grät å grät...det var så jobbigt,dels saknaden efter dig å så bara en vecka kvar till lillebrorsans ankomst...En snäll läkare som lovade oss att lillebror ska få komma ut om en vecka...oron har vuxit ju närmare sluttampen vi kommit.
Vi åkte därifrån med blandade känslor,vi saknar dig å längtar efter lillebror.
Vi hämtade F på dagis,åkte till din grav å tände ett ljus. F hade gjort fina hörlurar i lera som han la på din sten - Så kan *Josephine* höra oss å vi kan prata med henne, sa han. Så fina tankar från en stolt bror. Sedan åkte vi hem å åt prinsesstårta för dig våran lilla prinsessa.Morfar besökte dig senare under dagaen å tände ett ljus för dig, mormor lämnade en liten present,en liten ängel som står vid din minnesplats här hemma. En ny vän till mig skickade ett fint kort till dig...så underbar fin gest som gjorde mig rörd. Många vänner lämnade hälsningar till dig gumman,det är många som tänker på dig. Å det är så skönt att veta,det betyder mkt för mig, att Du finns Josephine, å alla ni som bekräftar henne,det är tack vare er som jag orkar gå vidare å hos er hittar jag styrkan.
Många kramar/ Sarah,mamma till två.
Vi var å hälsade på dig i veckan,så fint uppe vid graven.
Din födelsedag var tuff,en av årets värsta men samtidigt finaste dagar...
Vi hade fått tid hos läkaren just den dagen,så med tunga steg gick vi in på östra,samma steg vi et år tidigare gått när vi visste att du inte längre levde...en glimt bort mot sjukhuskyrkan där vi gråtit många tårar å så fortsatte stegen bort mot spec.mvc där vi skulle diskutera igångsättningen. Jag grät å grät å grät...det var så jobbigt,dels saknaden efter dig å så bara en vecka kvar till lillebrorsans ankomst...En snäll läkare som lovade oss att lillebror ska få komma ut om en vecka...oron har vuxit ju närmare sluttampen vi kommit.
Vi åkte därifrån med blandade känslor,vi saknar dig å längtar efter lillebror.
Vi hämtade F på dagis,åkte till din grav å tände ett ljus. F hade gjort fina hörlurar i lera som han la på din sten - Så kan *Josephine* höra oss å vi kan prata med henne, sa han. Så fina tankar från en stolt bror. Sedan åkte vi hem å åt prinsesstårta för dig våran lilla prinsessa.Morfar besökte dig senare under dagaen å tände ett ljus för dig, mormor lämnade en liten present,en liten ängel som står vid din minnesplats här hemma. En ny vän till mig skickade ett fint kort till dig...så underbar fin gest som gjorde mig rörd. Många vänner lämnade hälsningar till dig gumman,det är många som tänker på dig. Å det är så skönt att veta,det betyder mkt för mig, att Du finns Josephine, å alla ni som bekräftar henne,det är tack vare er som jag orkar gå vidare å hos er hittar jag styrkan.
Många kramar/ Sarah,mamma till två.
minnesannons
http://www.firamig.se/ad_details.php?ad_id=382
Klicka och du kommer till Josephines minnes annons inför ettårsdagen. Vår lilla tulta snart ett år och nu blir det jobbigare för var dag som går.
Igår/inatt ringde min sambo,ett år sedan han firade sin brors födelsedag,ett år sedan han uttryckte sin oro över att behöva uppfostra en dotter,ett år sedan tankarna florerade kring en flicka.
Jag minns så väl, för ett år sedan ringde han,bra på pickalurven ;-) och ville att jag skulle hämta honom å kompisen,de hade festat färdigt. Höggravid,med bara 10 dgr kvar till bf klev jag upp i den kalla vinternatten och åkte iväg,Grabbarna satt i baksätet och diskuterade om hur det är att ha en dotter. Kompisen hade en dotter sedan tidigare. De pratade om tonårstider,sex å sånt..jag bara skrattade åt de å deras godtrogna tankar...Hallå,jag e flicka,jag har varit tonåring jag vet hur det är....hur man lurar föräldrarna mm...
Vi kom hem å lade oss på sängen och fortsatte vår diskussion och skrattade, lyssnade på magen,kände den lilla skruttan sparka till sin pappa...svagt,men hon var ju så snäll i magen...inte kunde jag tro att det skulle vara en av de sista sparkarna vi kände av henne.
Hade min bror på besök,de låg å sov på övervåningen. dagen efter flöt på, sa hej då till brorsan, åkte å lämnade bonus hos sin mamma. hennes man frågade mig hur jag mår om det var tungt nu det sista, vi skämtade och sa att här är det lugnet före stormen, lillan har varit så lugn idag så man kunde tro hon somnat...Vi gick på bio,minns att jag tänkte under filmen att det var längesen jag känt ngt men så bubblade det lixom till i magen och jag blev lite lugnare...DET VAR SISTA GÅNGEN JAG KÄNDE HENNE.
dagen efter,måndagen den 30 januari rullade på,lugnare än vanligt,jag hängde tvätt och pysslade hemma,ringde mamma över min oro...men det ska väl vara lugnt nu den sista veckan,tänk på att det är trångt därinne.
jag duschade,ingen lilla som reagerade,jag åt mat, ingen lilla som reagerade, jag lade mig på sängen, ingen lilla som reagerade..ringde till förlossningen som sa att det är normalt med lugnet i magen nu,men kom gärna upp för en kurva.
Ringde sambon på jobbet,hämtade upp honom å iväg till bb, vi kände oss lite vilsna när vi kom fram,visste inte vart vi skulle ta vägen,vilken ingång vi skulle välja...utanför satt en ung man och frågade om vi skulle till förlossningen. Ja,men vart går vi in?
han skrattade till,jasså,dags att föda, sa han? njae,skrattade vi till,inte än på ett par dagar,ska bara lyssna på lillan, svarade vi....lyssna på lillan?på va vaddå...det fanns ju inget att lyssna på.....
De här tankarna snurrar som mest nu,det var därför sambon ringde inatt, han var ute å firade sin brors födelsedag,jag hemma höggravid..men denna natten kunde jag inte hämta honom,bonusen e här å ingen barnvakt. H ringde å grät,det var ingen som riktigt förstått honom å hans känslor i natt svarade han...en kille hade jämfört det med en kompis som nyss fått missfall...dessvärre var detta inget missfall,detta var en bebis,fullt utvecklad men med ett hjärta som inte orkade kämpa hela vägen...Säkert menade han väl,ville bara hitta ord för att trösta å jämföra sorg...Men varför är det vi änglaföräldrar som alltid måste vara starka och förstå alla andra,att de inte vet hur de skall möta oss,att de bara menar väl...tänk om det fanns ngn som kunde förstå ändå,som tillät oss uttrycka oss klumpigt och tänka oklart...Nä,då blir man vänd ryggen å kallad för att spela ett spel,vara falsk etc...
usch,dessa svåra tider, måtte ingen få gå igenom dem...tyvärr händer det ju ändå och vi änglaföräldrar blir fler...
kram/sarah
Klicka och du kommer till Josephines minnes annons inför ettårsdagen. Vår lilla tulta snart ett år och nu blir det jobbigare för var dag som går.
Igår/inatt ringde min sambo,ett år sedan han firade sin brors födelsedag,ett år sedan han uttryckte sin oro över att behöva uppfostra en dotter,ett år sedan tankarna florerade kring en flicka.
Jag minns så väl, för ett år sedan ringde han,bra på pickalurven ;-) och ville att jag skulle hämta honom å kompisen,de hade festat färdigt. Höggravid,med bara 10 dgr kvar till bf klev jag upp i den kalla vinternatten och åkte iväg,Grabbarna satt i baksätet och diskuterade om hur det är att ha en dotter. Kompisen hade en dotter sedan tidigare. De pratade om tonårstider,sex å sånt..jag bara skrattade åt de å deras godtrogna tankar...Hallå,jag e flicka,jag har varit tonåring jag vet hur det är....hur man lurar föräldrarna mm...
Vi kom hem å lade oss på sängen och fortsatte vår diskussion och skrattade, lyssnade på magen,kände den lilla skruttan sparka till sin pappa...svagt,men hon var ju så snäll i magen...inte kunde jag tro att det skulle vara en av de sista sparkarna vi kände av henne.
Hade min bror på besök,de låg å sov på övervåningen. dagen efter flöt på, sa hej då till brorsan, åkte å lämnade bonus hos sin mamma. hennes man frågade mig hur jag mår om det var tungt nu det sista, vi skämtade och sa att här är det lugnet före stormen, lillan har varit så lugn idag så man kunde tro hon somnat...Vi gick på bio,minns att jag tänkte under filmen att det var längesen jag känt ngt men så bubblade det lixom till i magen och jag blev lite lugnare...DET VAR SISTA GÅNGEN JAG KÄNDE HENNE.
dagen efter,måndagen den 30 januari rullade på,lugnare än vanligt,jag hängde tvätt och pysslade hemma,ringde mamma över min oro...men det ska väl vara lugnt nu den sista veckan,tänk på att det är trångt därinne.
jag duschade,ingen lilla som reagerade,jag åt mat, ingen lilla som reagerade, jag lade mig på sängen, ingen lilla som reagerade..ringde till förlossningen som sa att det är normalt med lugnet i magen nu,men kom gärna upp för en kurva.
Ringde sambon på jobbet,hämtade upp honom å iväg till bb, vi kände oss lite vilsna när vi kom fram,visste inte vart vi skulle ta vägen,vilken ingång vi skulle välja...utanför satt en ung man och frågade om vi skulle till förlossningen. Ja,men vart går vi in?
han skrattade till,jasså,dags att föda, sa han? njae,skrattade vi till,inte än på ett par dagar,ska bara lyssna på lillan, svarade vi....lyssna på lillan?på va vaddå...det fanns ju inget att lyssna på.....
De här tankarna snurrar som mest nu,det var därför sambon ringde inatt, han var ute å firade sin brors födelsedag,jag hemma höggravid..men denna natten kunde jag inte hämta honom,bonusen e här å ingen barnvakt. H ringde å grät,det var ingen som riktigt förstått honom å hans känslor i natt svarade han...en kille hade jämfört det med en kompis som nyss fått missfall...dessvärre var detta inget missfall,detta var en bebis,fullt utvecklad men med ett hjärta som inte orkade kämpa hela vägen...Säkert menade han väl,ville bara hitta ord för att trösta å jämföra sorg...Men varför är det vi änglaföräldrar som alltid måste vara starka och förstå alla andra,att de inte vet hur de skall möta oss,att de bara menar väl...tänk om det fanns ngn som kunde förstå ändå,som tillät oss uttrycka oss klumpigt och tänka oklart...Nä,då blir man vänd ryggen å kallad för att spela ett spel,vara falsk etc...
usch,dessa svåra tider, måtte ingen få gå igenom dem...tyvärr händer det ju ändå och vi änglaföräldrar blir fler...
kram/sarah
Snart är födelsedagen här...
Snart har det gått ett år, ett år av sorg och saknad,smärta och lite glädje. Tänker så mycket på dig min lilla prinsessa. Snart kommer din bror till oss, här på jorden. Hoppas du ff vakar över honom, vet att du har det bra med dina änglavänner. Men det gör mig så ont att inte ha dig här hos mig.
För er som läser mina rader, vill jag säga att det säkert är svårt för er hur ni skall möta oss på årsdagen.Därför skriver jag här och ni får själva välja.
Ring!!! ring oss jättegärna, gratulera josephine på ettårsdagen, skicka ett grattiskort, skriv några rader här i bloggen...skicka blommor, tänd ett ljus,åk till graven...Vad som helst, men minns henne i hjärtat, och våga visa att du tänker på henne och på oss.
Hon är vår dotter, hade hon levat hade vi haft ett litet kalas med er,nära å kära...Nu blir det inget kalas, nu blir det en stund att minnas, H och jag + bonus kommer fira henne med tårta, åka till graven å tända tomtebloss,
Mormor har redan varit här å lämnat en liten present,den skall vi öppna på din födelsedag 060131, kl 17.36,det var då vi fick se dig för första gången fortfarande varm å mjuk från min kropp. så len å så vacker.
många pussar å kramar/mamma
För er som läser mina rader, vill jag säga att det säkert är svårt för er hur ni skall möta oss på årsdagen.Därför skriver jag här och ni får själva välja.
Ring!!! ring oss jättegärna, gratulera josephine på ettårsdagen, skicka ett grattiskort, skriv några rader här i bloggen...skicka blommor, tänd ett ljus,åk till graven...Vad som helst, men minns henne i hjärtat, och våga visa att du tänker på henne och på oss.
Hon är vår dotter, hade hon levat hade vi haft ett litet kalas med er,nära å kära...Nu blir det inget kalas, nu blir det en stund att minnas, H och jag + bonus kommer fira henne med tårta, åka till graven å tända tomtebloss,
Mormor har redan varit här å lämnat en liten present,den skall vi öppna på din födelsedag 060131, kl 17.36,det var då vi fick se dig för första gången fortfarande varm å mjuk från min kropp. så len å så vacker.
många pussar å kramar/mamma
Katastrofåret 2006 till ända...
Nu är det värsta året i mitt liv slut, hoppas det nya året börjar bättre och fortsätter på det spåret...
JANUARI 2006
* skrev mitt sista inlägg,helt ovetandes om vad som väntade...klagade på scenskräck,slempropp o fogar...
* 06 01 30 Dödsbeskedet kom,åkte till förlossningen då jag inte känt fosterrörelser på ett tag. Man letade efter hjärtljud utan resultat. Konstaterade med ultraljud att hjärtat stod stilla.
* 06 01 31 En prinsessa föds,en alldeles perfekt liten tjej på 2480g och 48 cm lång...Min dotter JOSEPHINE....
FEBRUARI 2006
* 10/2 Skulle vi haft kistläggning,men förlossningen hade missat få iväg remissen till obduktion så vi fick en bonusträff med lillan.
* 14/2 kistläggningen, den värsta dagen av de alla, bädda ned min dotter i en kista.
* 15/2 Begravning - behöver jag säga mer...
* Sorgearbetet börjar, tomheten,andnöden och paniken...rädslan att förlora min älskade oxå...hemska period.
* Utredning påbörjas varför Josephine dog
MARS
* Man hittar små infarkter i moderkakan, som orsakat syrebrist och hämmat tillväxten. Utredning av mig skall påbörjas.
* Min prins friar till mig och vi åker till graven och byter ringar.
* Besökte jobbet
* Urnsättning, vår lilla flicka är numer bara aska...
* sorgearbeteet går i berg o dalbana...kan skratta lite igen,men två minuter senare brister jag ut i gråt.
* påsken passerar utan vår dotter, vi ligger bara i sängen hemma och gråter.
APRIL 2006
* vi beställde ingravering av Josephines namn till graven.
* försäkringskassan frågasätter min sorg, hur länge till jag tänkt att vara hemma...eh...kan man sätta tidsperiod på sorg? Fick ny handläggare med lite mer mänsklig förståelse så jag kan sörja i frid.
MAJ 2006
* Oron över att börja jobba igen, vart ska jag vara, hur kommer det bli, vad kommer alla föräldrar säga...
* började arbetsträna 50% kändes bra
* hittade drömhuset, budgivning pågår
* MORS DAG, en av årets prövning mer tom än ngnsin,
JUNI 2006
* Vann budgivningen, flyttar till hus i augusti
* Börjar jobba 50% skönt att ha ngt att göra på dagarna igen,lättare att hantera sorgen genom att sysselsätta sig. minns att jag var så rädd när H skulle börja jobba,rädd för att bli ensam.rädd för att ngt skall hända honom påvägen till/från jobbet mm...rädd att förlora honom oxå.
* ett pluss på stickan, Josephine skall få syskon. En ny oro startar, hur ska det här gå? glädje över att få känna en liten i magen igen, rädsla av att det kan vända så fort.
* gravstenen forfarande inte färdig, de kommer inte göra ngt före semestern.
JULI 2006
* har kunnat besöka de flesta platser som jag haft svårt för, platse som påminner om Josephine.Bara lunbybadet kvar.
* den inplanerade semestern kommer, roligt att komma iväg,men jobbigt då planerna såg annorlunda ut från början...vart jag än gick fanns det föräldrar med barn i Josephines ålder, det smärtade. men vi gjorde det bästa av situationen och vi kunde njuta genom bonusen och hans glädje.
AUGUSTI 2006
* vi flyttar till det nya huset
* Josephine får sin minneshörna i bebisrummet
* Jag fyller år, tomt utan min lilla sessa
* känner mig besviken på de jag trott stod mig nära. tappar kontakten med dem.
* gravstenen blir färdig
SEPTEMBER 2006
* Man hittar inget fel på mig,eller mitt blod, bara ren otur att Josephine dog. Oron kommer över mig igen, hur skall det gå denna gången med det nya knytet? Vi blir lovade att inte behöva passera v 38+4
OKTOBER 2006
* Alla helgons dag, vi tänder ett ljus för alla änglar, vår lilla ängel.
* fick vår nya bil, hade den i tre dagarkrockade med en älg...ingen mer bil...Jag klarade mig utan större skador,bebisen klarade sig oxå fint.det var det viktiga.
* utgifterna väller över oss...självrisk,hyrbil....nåväl,det blir bra snart
NOVEMBER 2006
* Fortfarande ingen bil, verkstan tar sin lilla tid
* Fars dag. en tung dag att passera utan vår prinsessa
DECEMBER 2006
* vårat hus skall bli friköpt, skönt tycker vi. besöker banken som anser att vår ekonomi inte tillåter att vi bor kvar...måste vi flytta från vårat drömhus??????????
* Julafton, utan vår flicka, det är tungt. det gör ont i mammahjärtat när jag inte har en liten hos mig,när jag behöver gå till en grav å tända ett ljus..det är så fel.
* Nyår, äntligen, mardrömsåret 2006 är slut. Det nya året måste gå vår väg.
God jul
Ett ljus för dig min älskling och ett ljus för dina änglavänner...Julafton 2006
puss och kram/mamma
GOD JUL JOSEPHINE
God jul mitt älskade barn.
Hoppas du får en fin julafton bland alla dina änglavänner. Jag saknar dig och önskar så otroligt mycket och önskar att du var här idag...å även alla andra dagar såklart.
I eftermidag ska jag hälsa på din grav, å slänga massa pussar till dig. tända ett ljus för dig och alla änglabarn.
Svårt att tänka att det snart gått ett år sedan du somnade in,ett år av saknad,sorg och en del glädje....Du min älskade dotter finns i mitt hjärta,du är min förstfödda och inom mig lever du för alltid.
Årets tuffaste dag har just börjat,och snart kommer din födelsedag...och här är jag - utan dig...
Puss och kram/din mamma
saknaden...
...den finns allt kvar. Nu kommer samvetskvalen ikapp mig igen. Har inte skrivit så mkt på sista tiden härinne. Har haft så stor fokus på det lilla syskonet. Oron växer för var dag att han skall följa sin systers fotspår.
Jag hoppas du vakar över lillebror,älskade dotter,vaka över honom så att han växer å mår bra.
Mamma saknar dig så otroligt mkt,nu kommer julen hit,julen som skulle varit vår första tillsammans.Nu får vi tänka på dig å hoppas på att du har det fint i din änglahimmel.För här är det tomt.
Det river i mitt hjärta,har börjat packa upp en del bebiskläder som skulle vart till Josephine som lillbror skall få,de luktar Josephine,och minnena i väntan på henne blossar upp och det gör så ont...så ont.
Älskade,saknade lillstumpan.Vad jag önskar att jag fick hålla dig i min famn en gång till,pussa din lilla rynkiga panna,klappa den lilla nästippen,jag vill höra dig jollra.kanske du skulle vart påväg å ta ditt första steg nu...
pussar å kramar/ mamma
Jag hoppas du vakar över lillebror,älskade dotter,vaka över honom så att han växer å mår bra.
Mamma saknar dig så otroligt mkt,nu kommer julen hit,julen som skulle varit vår första tillsammans.Nu får vi tänka på dig å hoppas på att du har det fint i din änglahimmel.För här är det tomt.
Det river i mitt hjärta,har börjat packa upp en del bebiskläder som skulle vart till Josephine som lillbror skall få,de luktar Josephine,och minnena i väntan på henne blossar upp och det gör så ont...så ont.
Älskade,saknade lillstumpan.Vad jag önskar att jag fick hålla dig i min famn en gång till,pussa din lilla rynkiga panna,klappa den lilla nästippen,jag vill höra dig jollra.kanske du skulle vart påväg å ta ditt första steg nu...
pussar å kramar/ mamma
Fars dag...
Ännu en tung dag i almanackan....Men vi gjorde den så fin vi kunde. Jag gjorde en god middag som stod färdig när H kom hem från jobbet, Efteråt när det börjat mörkna åkte vi upp till graven å hälsade på Josephine, tände ett ljus å krama om varandra.
Sedan åkte vi hem till min pappa å fick lite tårta. Vi tittade på bilderna på skivan med Gabriel.
I flera dagar har det inträffat att de spelat "för kärlekens skull" på radion.Jag har väl kunnat hantera det någorlunda. Första gången var när jag skulle in på Duka som satte på låten precis när jag kom in...det kom en stor klump i halsen,men jag svalde utan att gråta...på kvällen skulla jag hämta H från jobbet, hade på lugna favoriter på radion...Där kom den igen. Idag på jobbet när barnen skulle vakna, var det en kollega som satte på radion-lugna favoriter, då kom den naturligtvis igen...det gjorde ont i bröstet och jag var tvungen att gå ut från rummet...Att så lite kan göra så mkt...Men jag klarade det. klarade plocka fram alla fina tankar på lillgumman, å kunna le istället för att gråta.
Go´natt/Sarah
Så vackert
Var till graven igår med en liten krans till Josephine...det var så vackert där, å så många människor som var där hos sina nära å kära. Alla dessa ljus, allt pynt...kunde inte hålla tillbaka gråten när jag stod där. det blev så stämningsfullt å känsligt å så saknade jag sessan otroligt.
Blev så glad när jag kom hem, min pappa ringde, de hade åkt till graven strax efter oss, min mamma ville oxå åkt dit men det är svårt för henne med sitt brutna knä...men vad det betyder mkt att mina nära åker dit...
Fick inte med mig kameran,annars hade jag gärna lagt ut en bild på graven.
Min älskade Josephine,mamma älskar dig och saknar dig så mycket.
Blev så glad när jag kom hem, min pappa ringde, de hade åkt till graven strax efter oss, min mamma ville oxå åkt dit men det är svårt för henne med sitt brutna knä...men vad det betyder mkt att mina nära åker dit...
Fick inte med mig kameran,annars hade jag gärna lagt ut en bild på graven.
Min älskade Josephine,mamma älskar dig och saknar dig så mycket.
Josephine skall få en bror
En liten kille blir det, en Gabriel. Josephine skall få en lillebror. Det känns väldigt skönt att det blir en pojke, då är det ingen risk att andra "ersätter" Josephine...det blir verkligen två olika barn.
Åkte iväg till Linköping för att göra 3D ul, WOW vilken fantastisk upplevelse. I 45 minuter fick vi njuta av vår lill prins. Vi berättade för läkaren vad som hände Josephine. Vi fixck en fin genomgång av moderkakans funktion,flödet i navelsträngen, flödet från barnet till moderkakan och från mig till kakan. Inga synliga fel just nu iaf. Det kändes tryggande att få se detta. men oron kommer alltid att finnans dock, vi vet ju att det kan uppstå en propp ganka så snabbt...Om fyra v börjar vi gå på tillväxtkontroller, varannan vecka ända fram till förlossning. hoppas att "Gabriel" växer ordentligt nu, han e ju lite stor för sin ålder i nuläget ;-)
Det har varit så mkt nu den senaste tiden så jag har inte haft ork å kraft att skriva, inte har jag besökt Jossan speciellt ofta heller. Vi var upp till graven för ett par veckor sedan och satte vårens lökar å lite ljung som höstpynt. Nästa helg är det allahelgona,då ska vi lägga krans till henne.
Annars var det inte mycket nytt från mig, tiden flyter fram och saknaden finns i hjärtat. Har en ganska bra period nu där jag känner mig som mig själv igen. Tack å lov har det inte uppstått nån värre smärta efter smällen, lite knak i nacken bara. Har fått övningar från min sjukgymnast som jag skall göra. Å bilen väntar vi fortfarande på, det blev inga större skador men det tar tydligen tid ändå så nu åker man omkring i en hyrbil å det kostar...även om vi bara betalar 25%
kram kram
Åkte iväg till Linköping för att göra 3D ul, WOW vilken fantastisk upplevelse. I 45 minuter fick vi njuta av vår lill prins. Vi berättade för läkaren vad som hände Josephine. Vi fixck en fin genomgång av moderkakans funktion,flödet i navelsträngen, flödet från barnet till moderkakan och från mig till kakan. Inga synliga fel just nu iaf. Det kändes tryggande att få se detta. men oron kommer alltid att finnans dock, vi vet ju att det kan uppstå en propp ganka så snabbt...Om fyra v börjar vi gå på tillväxtkontroller, varannan vecka ända fram till förlossning. hoppas att "Gabriel" växer ordentligt nu, han e ju lite stor för sin ålder i nuläget ;-)
Det har varit så mkt nu den senaste tiden så jag har inte haft ork å kraft att skriva, inte har jag besökt Jossan speciellt ofta heller. Vi var upp till graven för ett par veckor sedan och satte vårens lökar å lite ljung som höstpynt. Nästa helg är det allahelgona,då ska vi lägga krans till henne.
Annars var det inte mycket nytt från mig, tiden flyter fram och saknaden finns i hjärtat. Har en ganska bra period nu där jag känner mig som mig själv igen. Tack å lov har det inte uppstått nån värre smärta efter smällen, lite knak i nacken bara. Har fått övningar från min sjukgymnast som jag skall göra. Å bilen väntar vi fortfarande på, det blev inga större skador men det tar tydligen tid ändå så nu åker man omkring i en hyrbil å det kostar...även om vi bara betalar 25%
kram kram
Så rädd nu...
Jag känner mig så rädd, rädd för att det skall hända nåt med lillasyster/lillebror. Visserligen har vi barnmorskan bakom oss, hon stödjer oss fullt ut för att vi ska slippa passera v 38+5. Är inte livmodertappen mogen blir det snitt..inget hon personligen kan lova,men vi ska få kontakt via auroragruppen eller ?snittcenter? de kommer hjälpa oss att få bebis till världen tidigare...
Men efter måndagens händelse vågar jag inte ta ngt för givet.det kan hända så lätt å så snabbt.
Körde på norrleden, med vår nya bil, klovkan var runt 20.00 på kvällen. då har det blivit ganska mörkt ute och den vägen är inte upplyst. Helt plötsligt,från ingenstans dyken en älg upp mitt framför bilen...PANG!!! Jag vet att jag hann tänka på att inte bli påkörd bakifrån...älgen studsade mot fronten upp på vindrutan och gled ned på sidan. fönstret sprack, jag minns att det small till ganska ordentligt men airbagen har inte lösts ut. som tur var så "kom" aldrig älgen in i bilen,läkarna säger att jag haft otrolig tur. jag fick nog ned farten ganska bra ändå och jag siktade mot älgens bakben. Antagligen har jag smällt mot bakdelen av älgen och rumpan flög upp på huven...Snabbt gick det iaf...otäckt,ska aldrig mer köra den sträckan på kvällen.
Tur att människor är så vänliga när olyckan är framme,tror att fem bilar stannade och hjälpte till,ringde polis,ambulans bärgare,stöttade mig,hjälpte till med bilen etc...vet inte vad jag gjort om ingen hjälpt till.det enda jag tänkte på var bebisen, måtte inget hänt min bebis...ambulansen körde mig med blåljus upp till östra - specialförlossning och där fick jag se lillfisen,och hjärtat så fint....men när de körde in mig vände det sig imagen...minns ju sist jag gick där....sist jag hoppade upp på britsen...sist de letade efter hjärtat...ryder vid bara tanken...det får inte hända igen.
Med mig var det ingen större fara då tyckte jag,fick välja om jag ville åka hem eller stanna kvar för observation...valde såklart att åka hem...men när jag vaknade igår kände jag lite svag smärta i nacken, som blev värre under dagen. brännande strålning ned i fingrarna/handen. avvaktade under dagen och idag åkte jag till akuten. Musklerna kring nerverna har svullnat upp pga av trycket vid smällen,vilket gör att de klämmer nerverna så läkaren trodde att det skulle ge med sig snart. Om inte ska jag åka till sjukhus igen å röntga nacken.Man vill ju inte gärna röntga gravida...återigen fick jag välja idag..men jag avstod röntgen för säkerhet mot barnet i magen. Räcker att jag suttit denna stunden vid datorn nu så gör det ont i nacken.
När ska turen vända å le mot mig igen.....
kram kram/Sarah
Men efter måndagens händelse vågar jag inte ta ngt för givet.det kan hända så lätt å så snabbt.
Körde på norrleden, med vår nya bil, klovkan var runt 20.00 på kvällen. då har det blivit ganska mörkt ute och den vägen är inte upplyst. Helt plötsligt,från ingenstans dyken en älg upp mitt framför bilen...PANG!!! Jag vet att jag hann tänka på att inte bli påkörd bakifrån...älgen studsade mot fronten upp på vindrutan och gled ned på sidan. fönstret sprack, jag minns att det small till ganska ordentligt men airbagen har inte lösts ut. som tur var så "kom" aldrig älgen in i bilen,läkarna säger att jag haft otrolig tur. jag fick nog ned farten ganska bra ändå och jag siktade mot älgens bakben. Antagligen har jag smällt mot bakdelen av älgen och rumpan flög upp på huven...Snabbt gick det iaf...otäckt,ska aldrig mer köra den sträckan på kvällen.
Tur att människor är så vänliga när olyckan är framme,tror att fem bilar stannade och hjälpte till,ringde polis,ambulans bärgare,stöttade mig,hjälpte till med bilen etc...vet inte vad jag gjort om ingen hjälpt till.det enda jag tänkte på var bebisen, måtte inget hänt min bebis...ambulansen körde mig med blåljus upp till östra - specialförlossning och där fick jag se lillfisen,och hjärtat så fint....men när de körde in mig vände det sig imagen...minns ju sist jag gick där....sist jag hoppade upp på britsen...sist de letade efter hjärtat...ryder vid bara tanken...det får inte hända igen.
Med mig var det ingen större fara då tyckte jag,fick välja om jag ville åka hem eller stanna kvar för observation...valde såklart att åka hem...men när jag vaknade igår kände jag lite svag smärta i nacken, som blev värre under dagen. brännande strålning ned i fingrarna/handen. avvaktade under dagen och idag åkte jag till akuten. Musklerna kring nerverna har svullnat upp pga av trycket vid smällen,vilket gör att de klämmer nerverna så läkaren trodde att det skulle ge med sig snart. Om inte ska jag åka till sjukhus igen å röntga nacken.Man vill ju inte gärna röntga gravida...återigen fick jag välja idag..men jag avstod röntgen för säkerhet mot barnet i magen. Räcker att jag suttit denna stunden vid datorn nu så gör det ont i nacken.
När ska turen vända å le mot mig igen.....
kram kram/Sarah
hälsade på min prinsessa..
Det är så vackert uppe vid graven nu, solen skiner å alla blommor blommar sin sista glans innan hösten.
Har fortfarande inte hittat hösten blommor att sätta dit,men jag har inte bråttom. Allt finns kvar, mormor hade hälsat på henne å lämnat en fin blomma,ängeln som morfar lämnat stod så fint å vaktade över stenen. Å den lilla nallebjörnen gömmer sig i en snabbt växande buske.
Satte dit en bukett med rosa blommor igår...
annars går dagarna,en i taget å det har varit en ganska bra period nu...det gör ont i hjärtat att det finns de som valt att ta avstånd,de som man trodde stod mig närmast. Men så är det...jag orkar inte springa efter å jaga dem. alla gör vi våra val och jag ska inte behöva vara ensam om att vara stark...Jag är ff samma Sarah,fast med en erfarenhet rikare,en erfarenhet jag gärna varit utan...
Jag glädjer mig istället åt alla tankar vi får,alla inlägg här,alla samtal och en blick framåt i livet...ett liv med min dotter ihjärtat och det nya kommande barnet..mitt hus,min familj och alla underbara människor som finns omkring oss.
Nu har jag jobbat heltid sedan början av augusti, det känns så bra, så skönt med de underbara arbetskollegor runt mig som tar mig för den jag är,som låter mig ta min tid och stöttar mig vid behov...så mycket lättare att komma tillbax till jobbet igen då.Känner att jag börjar hitta en rytm som funkar bra för mig...så nu är siktet på att jobba året ut,sedan tar jag det lugnt med den tjocka magen och förberedelserna här hemma...
tack för idag/ kram Sarah
Har fortfarande inte hittat hösten blommor att sätta dit,men jag har inte bråttom. Allt finns kvar, mormor hade hälsat på henne å lämnat en fin blomma,ängeln som morfar lämnat stod så fint å vaktade över stenen. Å den lilla nallebjörnen gömmer sig i en snabbt växande buske.
Satte dit en bukett med rosa blommor igår...
annars går dagarna,en i taget å det har varit en ganska bra period nu...det gör ont i hjärtat att det finns de som valt att ta avstånd,de som man trodde stod mig närmast. Men så är det...jag orkar inte springa efter å jaga dem. alla gör vi våra val och jag ska inte behöva vara ensam om att vara stark...Jag är ff samma Sarah,fast med en erfarenhet rikare,en erfarenhet jag gärna varit utan...
Jag glädjer mig istället åt alla tankar vi får,alla inlägg här,alla samtal och en blick framåt i livet...ett liv med min dotter ihjärtat och det nya kommande barnet..mitt hus,min familj och alla underbara människor som finns omkring oss.
Nu har jag jobbat heltid sedan början av augusti, det känns så bra, så skönt med de underbara arbetskollegor runt mig som tar mig för den jag är,som låter mig ta min tid och stöttar mig vid behov...så mycket lättare att komma tillbax till jobbet igen då.Känner att jag börjar hitta en rytm som funkar bra för mig...så nu är siktet på att jobba året ut,sedan tar jag det lugnt med den tjocka magen och förberedelserna här hemma...
tack för idag/ kram Sarah
Blev så glad igår...
Läste min blogg å era underbara inlägg igår...och där fanns ett inlägg som värmde så gott.
det var från en arbetskollega som medelade att hon tänt en stjärna för våran Josephine...vilken fin tanke.Jag blev aldeles varm inombords. så skönt att höra från er som tänker på oss ibland...
Och ett stort tack till dig för det fina stjärnan!
Annras flyter dagarna på,har inte orkat åka upp till graven på ett tag, är så trött efter jobbet så jag går hem å sover mest nu. Kompisen fick barn häromdagen och jag fick hålla det lilla knytet...första gången jag höll en så liten sedan Josephine. Fast han var dubbelt så stor som Jossan,fast han bara var ett par dagar gammal..hehe..Så nu har jag väl en sväng av "bra" dagar...
det gör mkt med era varma inlägg och de hjälper verkligen mig att hitta styrka!
många kramar/Sarah
det var från en arbetskollega som medelade att hon tänt en stjärna för våran Josephine...vilken fin tanke.Jag blev aldeles varm inombords. så skönt att höra från er som tänker på oss ibland...
Och ett stort tack till dig för det fina stjärnan!
Annras flyter dagarna på,har inte orkat åka upp till graven på ett tag, är så trött efter jobbet så jag går hem å sover mest nu. Kompisen fick barn häromdagen och jag fick hålla det lilla knytet...första gången jag höll en så liten sedan Josephine. Fast han var dubbelt så stor som Jossan,fast han bara var ett par dagar gammal..hehe..Så nu har jag väl en sväng av "bra" dagar...
det gör mkt med era varma inlägg och de hjälper verkligen mig att hitta styrka!
många kramar/Sarah
Va hos läkaren idag
I dag träffade vi vår läkare från Josephines förlossning,hon som följt oss hela vägen. En underbar kvinna som verkligen har empati å sympati.
Vi fick idag reda på att det finns inget fel på mig,inget fel i mitt blod som orsakde propparna och iget som helst fel på Josephine...Skönt att veta det, men samtidigt så tycker hon inte att det finns anledning att äta blodförtunnande...jag vet inte riktigt vad jag vill...visst,det är inget fel på mitt blod,men allt jag kan göra för det nya barnet i förebyggande syfte vill jag ju göra. Så det är blandade käänslor, skönt att veta att allting e bra med mig, men oron att det kan inträffa igen,tänk om de bara läst fel i papprena...
Men än så länge finns det fortfarnade små frågetecken kring provsvaren, läkarna på blodlabbet hade det i sina händer nu,men det var inget som skulle påverka den nya graviditeten sa hon. Vi ska tillbax om två månader igen, då ska allt vara klart.
Men det fanns iaf inga fel på Josephine,en helt perfekt liten flicka,fast hon var lite liten...därför kommer vi få gå på tillväxt-ul fr v 28,och varannan vecka efter det..allt för att kolla att bebisen växer som den ska. Det känns tryggt. Vi frågade vår dr om det fanns möjlighet att hon kunde följa oss hela denna graviditeten oxå, men hon sa att hon kan följa oss hela hösten,sedan ska hon oxå ha barn....nåväl,hon skulle planera in så att det är hon som gör ul för os,och återbesöken bokas in hos henne.Tack å lov en läkare man kan lite på.
Vi kom in lite på mina tankar kring förlossningen, Jag vill ju absolut inte passera v 38+5 och det har hon full försåelse för men kan inte svara på det nu. Man måste se hur livmodertappen ser ut,om man e mogen etc förklarade hon,annars vill man inte gärna göra en igångsättning. Skall man använda gel finns risk för en långdragen förlossning och att det slutar med snitt...Ja,och???? jag vill inte passera v 38+5,om jag så ska skita ut ungen...nä,men är inte tappen mogen får vi överväga snitt säger jag...jag vill ha en levande bebis. Hon försökte lugna mig med att om jag inte är mogen v 38+5 kan jag få komma in på kontroller varje dag för att se hur läget är och till min fördel att jag är omföderska...
Okej,det är ett tag kvar till det är dags,men i mina tankar är jag ju redan där...hade ju velat få mina frågor besvarade idag, men jag hoppas ni håller tummar å tår för att bebis vill ut runt v 38 med naturens hjälp.
det är väl lite blandat i känslorna idag efter detta...glada besked,men samtidigt finns oron,men den kommer nog alltid finnas där så länge jag lever...
God kväll/Sarah
Vi fick idag reda på att det finns inget fel på mig,inget fel i mitt blod som orsakde propparna och iget som helst fel på Josephine...Skönt att veta det, men samtidigt så tycker hon inte att det finns anledning att äta blodförtunnande...jag vet inte riktigt vad jag vill...visst,det är inget fel på mitt blod,men allt jag kan göra för det nya barnet i förebyggande syfte vill jag ju göra. Så det är blandade käänslor, skönt att veta att allting e bra med mig, men oron att det kan inträffa igen,tänk om de bara läst fel i papprena...
Men än så länge finns det fortfarnade små frågetecken kring provsvaren, läkarna på blodlabbet hade det i sina händer nu,men det var inget som skulle påverka den nya graviditeten sa hon. Vi ska tillbax om två månader igen, då ska allt vara klart.
Men det fanns iaf inga fel på Josephine,en helt perfekt liten flicka,fast hon var lite liten...därför kommer vi få gå på tillväxt-ul fr v 28,och varannan vecka efter det..allt för att kolla att bebisen växer som den ska. Det känns tryggt. Vi frågade vår dr om det fanns möjlighet att hon kunde följa oss hela denna graviditeten oxå, men hon sa att hon kan följa oss hela hösten,sedan ska hon oxå ha barn....nåväl,hon skulle planera in så att det är hon som gör ul för os,och återbesöken bokas in hos henne.Tack å lov en läkare man kan lite på.
Vi kom in lite på mina tankar kring förlossningen, Jag vill ju absolut inte passera v 38+5 och det har hon full försåelse för men kan inte svara på det nu. Man måste se hur livmodertappen ser ut,om man e mogen etc förklarade hon,annars vill man inte gärna göra en igångsättning. Skall man använda gel finns risk för en långdragen förlossning och att det slutar med snitt...Ja,och???? jag vill inte passera v 38+5,om jag så ska skita ut ungen...nä,men är inte tappen mogen får vi överväga snitt säger jag...jag vill ha en levande bebis. Hon försökte lugna mig med att om jag inte är mogen v 38+5 kan jag få komma in på kontroller varje dag för att se hur läget är och till min fördel att jag är omföderska...
Okej,det är ett tag kvar till det är dags,men i mina tankar är jag ju redan där...hade ju velat få mina frågor besvarade idag, men jag hoppas ni håller tummar å tår för att bebis vill ut runt v 38 med naturens hjälp.
det är väl lite blandat i känslorna idag efter detta...glada besked,men samtidigt finns oron,men den kommer nog alltid finnas där så länge jag lever...
God kväll/Sarah
Josephines sten
Nu e den färdig...stenen där min dotter ligger begravd. Den är så fin å vi e så nöjda. var upp idag å tittade till henne, morfar hade redan varit där å lämnat en liten ängel. Det värmer så att det finns människor omkring mig som vill besöka graven å tänker på vår lilla tös då å då. Såg att blommorna gjort sitt för i år, så jag ska upp i dagarna å plantera om..måste bara hitta en blomma som vi vill ha.
Det har varit en rad "jobbiga" dagar nu,en "högtidsdag" till har passerat utan min lilla ängel....och jag känner att en del i omgivningen haft svårt att förstå och kommenterat mig på ett sätt som gör mig ännu mer ledsen...när allt man behöver är en kram...Jag är inte mer än människa och min saknad efter Josephine kommer alltid att finnas där, vissa dagar starkare än andra. Även om det finns de som tycker att jag borde "kommit över" det nu,eller rycka upp mig,min dotter e ju ändå död så det hjälper inte att gråta...eller,ska säga att det är så jag känner det nu...inget illa menat mot någon...Vågar ju inte ens skriva vad jag känner längre,kan ju misstolkas på så många sätt å jag måste ju vara stark å förstå att de som är omkring mig har svårt att möta mig i mina tankar,svårt att tolka mina tankar, svårt att förstå mina känslor mm och jag måste dessutom vara stark nog att klara av de svåra tunga dagarna...även om mitt liv går vidare,så går det vidare med ett barn för lite...
tack för mig idag, go´kväll/Sarah
Att bemöta sorg
Du är välkommen in till min blogg,här skriver jag öppet om hur sorgen efter min dotter känns, hur jag mår,hur jag vill att du skall möta mig. Det jag skriver kommer direkt från hjärtat.de ord som poppar upp skriver jag ned. Om du som läsare har svårt ta ta mina inlägg,upplever dem stötande eller provocerande eller annat negativt,ber jag dig behålla dina åsikter för dig själv. Eller skriv en egen blogg, sparka inte på den som redan ligger. Tryck inte ned den som redan har sorg, jag är tillräckligt lång under isen ändå.
tänk vad svårt det är att tala tydligt för alla parter så att alla ska förstå,utan misstolkningar.Tänk vad det kan krocka.Alla är vi olika och tar till oss på olika sätt och tolkar det som vi själva vill.Men nedan kommer några tips på hur du som medmänniska kan bemöta andra änglaföräldrar, det här är mina tankar,inte säkert alla vill ha det så,men jag tror nog att de flesta ängla-föräldrar kan skiva under:
* Ring,sms:a,skicka brev eller mejl. Visa att du bryr dig, DU ÄR ALDRIG IVÄGEN,den som sörjer har alltid ett val att inte svara. Be inte personen som sörjer ringa upp när den orkar,det är tillräckligt press att bara ta sig igenom dagen.Ge inte upp!!! rhör av dig oavsett om det gått en vecka,en månad eller ett år...
*Tro inte allt är bra bara för att vi kan skratta igen, ett gott skratt kan lysa upp en hel vecka,men humöret är som en jojjo,ena stunden kan vi skratta och minuten senare storgråta.Vi kan ha bra och dåliga dagar. bara för att jag skrattade och hade roligt när vi träfafdes betyder det inte att jag slutat sörja.
*Lyssna, finns där,fråga om förlossningen,be om att få titta på bilder av barnet - vi är stolta över våra små -fråga om du får besöka graven,fråga hur begravningen var,finns där och lyssna,vi pratar gärna om vårat barn,det vill väl de flesta föräldrar?
*Vi är inga tankeläsare, du kanske säger att du tänkt mycket på oss, hur ska jag kunna veta det?visa gärna det med ett brev,samtal,sms...det betyder mer än något annat. även om det gått två månader,ett år eller tio år,vi sörjer alltid vårt förlorade barn.
* Glöm inte bort barnets födelsedag!!! skicka gärna ett grattiskort eller brev eller besök graven. bekräfta föräldrarna att de faktiskt fått ett barn.
* Säg inte att det var någon mening med det som hände, för det finns ingen mening med att ett oskyldigt barn dör. Eller be oss inte gå vidare - det gör vi redan,i den takt vi klarar men det är en kris vi MÅSTE gå igenom,vi har lixom inte valt detta,det är en lång väg och det finns inga omvägar eller genvägar men det finns många fallgropar och ju längre det är mellan falen desto ondare gör det. För mellan fallen "glömmer" man gärna hur ont det gör och passar på att suga i sig av de bra dagarna.Tänk på att den som sörjer är mycket skör,men hellre att du säger en klumpig kommentar än att du undviker oss...det är ingen smittsam sjukdom vi bär på, vi har inte valt bort vårat barn.
* Många änglaföräldrar väljer att snabbt bli gravida igen, tro inte allt e bra bara för det. det finns inget barn i världen som kan ersätta det barn som dog. men längtan efter ett barn finns ju fortfarande kvar och därför är det lätt att skaffa syskon tätt inpå.
Det är lite av de tankar jag har,hoppas att de kan vara ett stöd på vägen. det är inte lät för någon part.
Du som medmänniska får kanske olika krav på dig, vara stark för den som sörjer men samtiidigt stark för dig själv,ta både en å två smällar från den sörjande,ta inte illa upp!!! jag kan tänka mig att man som vän,eller nära anhörig kan bli rädd, rädd för att göra fel,rädd för att vara ivägen,rädd för att inte räcka till, rädd för att inte hitta de rätta orden - måste vara otroligt jobbigt att kunna hanskas med alla dessa tankar.
Den som sörjer måste å andra sidan oxå vara stark,stark nog att ta sig igenom dagen,stark nog att vara tylig å rak till nära å kära så det vet att det är okej att finnas där.Stark nog at hitta nya tag i livet å lära sig leva utan sitt barn,leva med sorgen. Stark nog att ringa och be om stöd å hjälp...
Tänk vad det kan vara svårt att mötas och förstå varandra...
Obs! tänk nu på att detta är tankar från en som sörjer, en som har det tufft just nu och kanske inte tänker helt ut på hur det är att stå på andra sidan som nära å kära...
Så har du några negativa kommentarer så ber jag dig ytterligare en gång,behåll dem för dig själv.Jag skiver inte här för att du ska kunna sparka på mig och trycka ned mig ännu längre ned. Jag skriver här för att ventilera mina tankar,skriva av mig mina känslor och det är endast för min egen skull. att det dessutom kan hälpa andra att se hur sorg kan te sig är ett pluss....Har du svårt att respektera detta, sluta läsa min blogg...
tack för idag och tack för att du läser/ sarah
tänk vad svårt det är att tala tydligt för alla parter så att alla ska förstå,utan misstolkningar.Tänk vad det kan krocka.Alla är vi olika och tar till oss på olika sätt och tolkar det som vi själva vill.Men nedan kommer några tips på hur du som medmänniska kan bemöta andra änglaföräldrar, det här är mina tankar,inte säkert alla vill ha det så,men jag tror nog att de flesta ängla-föräldrar kan skiva under:
* Ring,sms:a,skicka brev eller mejl. Visa att du bryr dig, DU ÄR ALDRIG IVÄGEN,den som sörjer har alltid ett val att inte svara. Be inte personen som sörjer ringa upp när den orkar,det är tillräckligt press att bara ta sig igenom dagen.Ge inte upp!!! rhör av dig oavsett om det gått en vecka,en månad eller ett år...
*Tro inte allt är bra bara för att vi kan skratta igen, ett gott skratt kan lysa upp en hel vecka,men humöret är som en jojjo,ena stunden kan vi skratta och minuten senare storgråta.Vi kan ha bra och dåliga dagar. bara för att jag skrattade och hade roligt när vi träfafdes betyder det inte att jag slutat sörja.
*Lyssna, finns där,fråga om förlossningen,be om att få titta på bilder av barnet - vi är stolta över våra små -fråga om du får besöka graven,fråga hur begravningen var,finns där och lyssna,vi pratar gärna om vårat barn,det vill väl de flesta föräldrar?
*Vi är inga tankeläsare, du kanske säger att du tänkt mycket på oss, hur ska jag kunna veta det?visa gärna det med ett brev,samtal,sms...det betyder mer än något annat. även om det gått två månader,ett år eller tio år,vi sörjer alltid vårt förlorade barn.
* Glöm inte bort barnets födelsedag!!! skicka gärna ett grattiskort eller brev eller besök graven. bekräfta föräldrarna att de faktiskt fått ett barn.
* Säg inte att det var någon mening med det som hände, för det finns ingen mening med att ett oskyldigt barn dör. Eller be oss inte gå vidare - det gör vi redan,i den takt vi klarar men det är en kris vi MÅSTE gå igenom,vi har lixom inte valt detta,det är en lång väg och det finns inga omvägar eller genvägar men det finns många fallgropar och ju längre det är mellan falen desto ondare gör det. För mellan fallen "glömmer" man gärna hur ont det gör och passar på att suga i sig av de bra dagarna.Tänk på att den som sörjer är mycket skör,men hellre att du säger en klumpig kommentar än att du undviker oss...det är ingen smittsam sjukdom vi bär på, vi har inte valt bort vårat barn.
* Många änglaföräldrar väljer att snabbt bli gravida igen, tro inte allt e bra bara för det. det finns inget barn i världen som kan ersätta det barn som dog. men längtan efter ett barn finns ju fortfarande kvar och därför är det lätt att skaffa syskon tätt inpå.
Det är lite av de tankar jag har,hoppas att de kan vara ett stöd på vägen. det är inte lät för någon part.
Du som medmänniska får kanske olika krav på dig, vara stark för den som sörjer men samtiidigt stark för dig själv,ta både en å två smällar från den sörjande,ta inte illa upp!!! jag kan tänka mig att man som vän,eller nära anhörig kan bli rädd, rädd för att göra fel,rädd för att vara ivägen,rädd för att inte räcka till, rädd för att inte hitta de rätta orden - måste vara otroligt jobbigt att kunna hanskas med alla dessa tankar.
Den som sörjer måste å andra sidan oxå vara stark,stark nog att ta sig igenom dagen,stark nog att vara tylig å rak till nära å kära så det vet att det är okej att finnas där.Stark nog at hitta nya tag i livet å lära sig leva utan sitt barn,leva med sorgen. Stark nog att ringa och be om stöd å hjälp...
Tänk vad det kan vara svårt att mötas och förstå varandra...
Obs! tänk nu på att detta är tankar från en som sörjer, en som har det tufft just nu och kanske inte tänker helt ut på hur det är att stå på andra sidan som nära å kära...
Så har du några negativa kommentarer så ber jag dig ytterligare en gång,behåll dem för dig själv.Jag skiver inte här för att du ska kunna sparka på mig och trycka ned mig ännu längre ned. Jag skriver här för att ventilera mina tankar,skriva av mig mina känslor och det är endast för min egen skull. att det dessutom kan hälpa andra att se hur sorg kan te sig är ett pluss....Har du svårt att respektera detta, sluta läsa min blogg...
tack för idag och tack för att du läser/ sarah