hälsade på min prinsessa..
Det är så vackert uppe vid graven nu, solen skiner å alla blommor blommar sin sista glans innan hösten.
Har fortfarande inte hittat hösten blommor att sätta dit,men jag har inte bråttom. Allt finns kvar, mormor hade hälsat på henne å lämnat en fin blomma,ängeln som morfar lämnat stod så fint å vaktade över stenen. Å den lilla nallebjörnen gömmer sig i en snabbt växande buske.
Satte dit en bukett med rosa blommor igår...
annars går dagarna,en i taget å det har varit en ganska bra period nu...det gör ont i hjärtat att det finns de som valt att ta avstånd,de som man trodde stod mig närmast. Men så är det...jag orkar inte springa efter å jaga dem. alla gör vi våra val och jag ska inte behöva vara ensam om att vara stark...Jag är ff samma Sarah,fast med en erfarenhet rikare,en erfarenhet jag gärna varit utan...
Jag glädjer mig istället åt alla tankar vi får,alla inlägg här,alla samtal och en blick framåt i livet...ett liv med min dotter ihjärtat och det nya kommande barnet..mitt hus,min familj och alla underbara människor som finns omkring oss.
Nu har jag jobbat heltid sedan början av augusti, det känns så bra, så skönt med de underbara arbetskollegor runt mig som tar mig för den jag är,som låter mig ta min tid och stöttar mig vid behov...så mycket lättare att komma tillbax till jobbet igen då.Känner att jag börjar hitta en rytm som funkar bra för mig...så nu är siktet på att jobba året ut,sedan tar jag det lugnt med den tjocka magen och förberedelserna här hemma...
tack för idag/ kram Sarah
Har fortfarande inte hittat hösten blommor att sätta dit,men jag har inte bråttom. Allt finns kvar, mormor hade hälsat på henne å lämnat en fin blomma,ängeln som morfar lämnat stod så fint å vaktade över stenen. Å den lilla nallebjörnen gömmer sig i en snabbt växande buske.
Satte dit en bukett med rosa blommor igår...
annars går dagarna,en i taget å det har varit en ganska bra period nu...det gör ont i hjärtat att det finns de som valt att ta avstånd,de som man trodde stod mig närmast. Men så är det...jag orkar inte springa efter å jaga dem. alla gör vi våra val och jag ska inte behöva vara ensam om att vara stark...Jag är ff samma Sarah,fast med en erfarenhet rikare,en erfarenhet jag gärna varit utan...
Jag glädjer mig istället åt alla tankar vi får,alla inlägg här,alla samtal och en blick framåt i livet...ett liv med min dotter ihjärtat och det nya kommande barnet..mitt hus,min familj och alla underbara människor som finns omkring oss.
Nu har jag jobbat heltid sedan början av augusti, det känns så bra, så skönt med de underbara arbetskollegor runt mig som tar mig för den jag är,som låter mig ta min tid och stöttar mig vid behov...så mycket lättare att komma tillbax till jobbet igen då.Känner att jag börjar hitta en rytm som funkar bra för mig...så nu är siktet på att jobba året ut,sedan tar jag det lugnt med den tjocka magen och förberedelserna här hemma...
tack för idag/ kram Sarah
Blev så glad igår...
Läste min blogg å era underbara inlägg igår...och där fanns ett inlägg som värmde så gott.
det var från en arbetskollega som medelade att hon tänt en stjärna för våran Josephine...vilken fin tanke.Jag blev aldeles varm inombords. så skönt att höra från er som tänker på oss ibland...
Och ett stort tack till dig för det fina stjärnan!
Annras flyter dagarna på,har inte orkat åka upp till graven på ett tag, är så trött efter jobbet så jag går hem å sover mest nu. Kompisen fick barn häromdagen och jag fick hålla det lilla knytet...första gången jag höll en så liten sedan Josephine. Fast han var dubbelt så stor som Jossan,fast han bara var ett par dagar gammal..hehe..Så nu har jag väl en sväng av "bra" dagar...
det gör mkt med era varma inlägg och de hjälper verkligen mig att hitta styrka!
många kramar/Sarah
det var från en arbetskollega som medelade att hon tänt en stjärna för våran Josephine...vilken fin tanke.Jag blev aldeles varm inombords. så skönt att höra från er som tänker på oss ibland...
Och ett stort tack till dig för det fina stjärnan!
Annras flyter dagarna på,har inte orkat åka upp till graven på ett tag, är så trött efter jobbet så jag går hem å sover mest nu. Kompisen fick barn häromdagen och jag fick hålla det lilla knytet...första gången jag höll en så liten sedan Josephine. Fast han var dubbelt så stor som Jossan,fast han bara var ett par dagar gammal..hehe..Så nu har jag väl en sväng av "bra" dagar...
det gör mkt med era varma inlägg och de hjälper verkligen mig att hitta styrka!
många kramar/Sarah
Va hos läkaren idag
I dag träffade vi vår läkare från Josephines förlossning,hon som följt oss hela vägen. En underbar kvinna som verkligen har empati å sympati.
Vi fick idag reda på att det finns inget fel på mig,inget fel i mitt blod som orsakde propparna och iget som helst fel på Josephine...Skönt att veta det, men samtidigt så tycker hon inte att det finns anledning att äta blodförtunnande...jag vet inte riktigt vad jag vill...visst,det är inget fel på mitt blod,men allt jag kan göra för det nya barnet i förebyggande syfte vill jag ju göra. Så det är blandade käänslor, skönt att veta att allting e bra med mig, men oron att det kan inträffa igen,tänk om de bara läst fel i papprena...
Men än så länge finns det fortfarnade små frågetecken kring provsvaren, läkarna på blodlabbet hade det i sina händer nu,men det var inget som skulle påverka den nya graviditeten sa hon. Vi ska tillbax om två månader igen, då ska allt vara klart.
Men det fanns iaf inga fel på Josephine,en helt perfekt liten flicka,fast hon var lite liten...därför kommer vi få gå på tillväxt-ul fr v 28,och varannan vecka efter det..allt för att kolla att bebisen växer som den ska. Det känns tryggt. Vi frågade vår dr om det fanns möjlighet att hon kunde följa oss hela denna graviditeten oxå, men hon sa att hon kan följa oss hela hösten,sedan ska hon oxå ha barn....nåväl,hon skulle planera in så att det är hon som gör ul för os,och återbesöken bokas in hos henne.Tack å lov en läkare man kan lite på.
Vi kom in lite på mina tankar kring förlossningen, Jag vill ju absolut inte passera v 38+5 och det har hon full försåelse för men kan inte svara på det nu. Man måste se hur livmodertappen ser ut,om man e mogen etc förklarade hon,annars vill man inte gärna göra en igångsättning. Skall man använda gel finns risk för en långdragen förlossning och att det slutar med snitt...Ja,och???? jag vill inte passera v 38+5,om jag så ska skita ut ungen...nä,men är inte tappen mogen får vi överväga snitt säger jag...jag vill ha en levande bebis. Hon försökte lugna mig med att om jag inte är mogen v 38+5 kan jag få komma in på kontroller varje dag för att se hur läget är och till min fördel att jag är omföderska...
Okej,det är ett tag kvar till det är dags,men i mina tankar är jag ju redan där...hade ju velat få mina frågor besvarade idag, men jag hoppas ni håller tummar å tår för att bebis vill ut runt v 38 med naturens hjälp.
det är väl lite blandat i känslorna idag efter detta...glada besked,men samtidigt finns oron,men den kommer nog alltid finnas där så länge jag lever...
God kväll/Sarah
Vi fick idag reda på att det finns inget fel på mig,inget fel i mitt blod som orsakde propparna och iget som helst fel på Josephine...Skönt att veta det, men samtidigt så tycker hon inte att det finns anledning att äta blodförtunnande...jag vet inte riktigt vad jag vill...visst,det är inget fel på mitt blod,men allt jag kan göra för det nya barnet i förebyggande syfte vill jag ju göra. Så det är blandade käänslor, skönt att veta att allting e bra med mig, men oron att det kan inträffa igen,tänk om de bara läst fel i papprena...
Men än så länge finns det fortfarnade små frågetecken kring provsvaren, läkarna på blodlabbet hade det i sina händer nu,men det var inget som skulle påverka den nya graviditeten sa hon. Vi ska tillbax om två månader igen, då ska allt vara klart.
Men det fanns iaf inga fel på Josephine,en helt perfekt liten flicka,fast hon var lite liten...därför kommer vi få gå på tillväxt-ul fr v 28,och varannan vecka efter det..allt för att kolla att bebisen växer som den ska. Det känns tryggt. Vi frågade vår dr om det fanns möjlighet att hon kunde följa oss hela denna graviditeten oxå, men hon sa att hon kan följa oss hela hösten,sedan ska hon oxå ha barn....nåväl,hon skulle planera in så att det är hon som gör ul för os,och återbesöken bokas in hos henne.Tack å lov en läkare man kan lite på.
Vi kom in lite på mina tankar kring förlossningen, Jag vill ju absolut inte passera v 38+5 och det har hon full försåelse för men kan inte svara på det nu. Man måste se hur livmodertappen ser ut,om man e mogen etc förklarade hon,annars vill man inte gärna göra en igångsättning. Skall man använda gel finns risk för en långdragen förlossning och att det slutar med snitt...Ja,och???? jag vill inte passera v 38+5,om jag så ska skita ut ungen...nä,men är inte tappen mogen får vi överväga snitt säger jag...jag vill ha en levande bebis. Hon försökte lugna mig med att om jag inte är mogen v 38+5 kan jag få komma in på kontroller varje dag för att se hur läget är och till min fördel att jag är omföderska...
Okej,det är ett tag kvar till det är dags,men i mina tankar är jag ju redan där...hade ju velat få mina frågor besvarade idag, men jag hoppas ni håller tummar å tår för att bebis vill ut runt v 38 med naturens hjälp.
det är väl lite blandat i känslorna idag efter detta...glada besked,men samtidigt finns oron,men den kommer nog alltid finnas där så länge jag lever...
God kväll/Sarah