Det var ett tag sedan...

Grattis min lilla sessa, du har nu blivit storasyster till en liten Gabriel....lika fin som du var när du kom men ni är inte så lika. I bland när jag ammar Gabriel å han ligger i profil ser jag likheten med dig å då saknar jag dig så otroligt mkt. Vill ha dig här så du kan lära lillbror alla bus du kan.
Vi var å hälsade på dig i veckan,så fint uppe vid graven.

Din födelsedag var tuff,en av årets värsta men samtidigt finaste dagar...
Vi hade fått tid hos läkaren just den dagen,så med tunga steg gick vi in på östra,samma steg vi et år tidigare gått när vi visste att du inte längre levde...en glimt bort mot sjukhuskyrkan där vi gråtit många tårar å så fortsatte stegen bort mot spec.mvc där vi skulle diskutera igångsättningen. Jag grät å grät å grät...det var så jobbigt,dels saknaden efter dig å så bara en vecka kvar till lillebrorsans ankomst...En snäll läkare som lovade oss att lillebror ska få komma ut om en vecka...oron har vuxit ju närmare sluttampen vi kommit.
Vi åkte därifrån med blandade känslor,vi saknar dig å längtar efter lillebror.
Vi hämtade F på dagis,åkte till din grav å tände ett ljus. F hade gjort fina hörlurar i lera som han la på din sten - Så kan *Josephine* höra oss å vi kan prata med henne, sa han. Så fina tankar från en stolt bror. Sedan åkte vi hem å åt prinsesstårta för dig våran lilla prinsessa.Morfar besökte dig senare under dagaen å tände ett ljus för dig, mormor lämnade en liten present,en liten ängel som står vid din minnesplats här hemma. En ny vän till mig skickade ett fint kort till dig...så underbar fin gest som gjorde mig rörd. Många vänner lämnade hälsningar till dig gumman,det är många som tänker på dig. Å det är så skönt att veta,det betyder mkt för mig, att Du finns Josephine, å alla ni som bekräftar henne,det är tack vare er som jag orkar gå vidare å hos er hittar jag styrkan.

Många kramar/ Sarah,mamma till två.