ÄLSKADE *JOSEPHINE* 3 ÅR!!!
Din dag firade vi här hemma med glasstårta denna gången, pappa tycker inte om prinsesstårta :-( ditt ljus tändes kl 17.36 i fönstret och våra tankar fanns hos dig.
Innan besökte vi din grav och tände ett ljus - det kändes så fel, att jag skulle behöva åka till en grav när jag firar din födelsedag du skulle ju sprungit runt här hemma öppnat massa paket, busat med dina syskon. För mig finns du alltid i hjärtat, så om jag inte besöker din grav så ofta så vet du att du är hos mig ialla fall,dina minnessaker finns på hyllan ovanför våran säng - då kan vi alltid se dig och ha dig nära.
Tackar för allt stöd jag fick från nära och kära som tänkte på oss igår, det värmde att veta att andra kommer ihåg dig oxå,även om jag kan skaratta och vara glad så finns sorgen och saknaden fast det gått 3 år.
många pussar och kramar - MAMMA
G*R*A*T*T*I*S Josephine 2 år
Häromdagen var vi på toys`r ùs
Jag å dina bröder, när vi gick förbi flickleksakerna sa Fabian:
- titta,där är massa änglar i sitt hus, det skall Josephine ha då kan hon leka med sina änglakompisar.
Underbara tankar från en 6-åring. Det var ett litet älvhus med några älvor i.
Fabian vill att du skall ha balonger på dit kalas, det skall du få med Bamse på. Å så skall vi äta prinsesstårta idag för dig,vår lilla prinsessa. Morfar har varit vid din grav å tänt ett ljus, vi skall dit senare oxå fast jag vet att du finns här hos oss det känner jag i mitt mammahjärta.
Mamma älskar dig och saknar dig,massa pussar /mamma till en ängel
Hej igen!
I går när vi skulle handla julklappar kom det plötsligt för mig, här står vi och tittar på massa pojkleksaker och jag suktade bort mot tjejgrejerna och då slog det mig: Jag får inte köpa några leksaker till dig, då gjorde det så ont men jag kunde inte gråta.
Nu närmar sig julen och tomrummet efter dig öppnas upp igen, GUD vad jag saknar dig, vill ha dig här hos mig nu.
Jag vet att du har det bra där du bor,med alla dina änglavänner som blir fler å fler. Ser framför mig hur du leker och kanske har du börjat prata lite???
Din lillebror växer så det knakar och pratar sitt bebisspråk, har lärt sig gå och lärt sig vinka. Ibland sitter han och vinkar i tomma luften, är det kanske du som e där å leker med honom då?
Du finns alltid i mitt hjärta och jag ÄLSKAR DIG OERHÖRT MYCKET!!!!! Glöm aldrig det, för jag glömmer ALDRIG dig.
Massa pussar och kramar/ mamma
Min ängel
Nu är det snart påsk,förra året försvann påsken i en dimma,sorgen var så färsk då,minns att vi bara låg hemma å grät oss igenom den...Vår sorg började få nytt utseende...det tog all kraft från oss att vi inte hade ork för varandra.Vi lämande en blomma till dig,det är allt jag minns. Nu är det påsk igen,en till som vi får fira utan dig...å jag saknar dig så,min lilla sessa.
MAMMA ÄLSKAR DIG OCH SAKNAR DIG SÅ OTROLIGT MYCKET!!!!
Många pussar och kramar/mamma
Det var ett tag sedan...
Vi var å hälsade på dig i veckan,så fint uppe vid graven.
Din födelsedag var tuff,en av årets värsta men samtidigt finaste dagar...
Vi hade fått tid hos läkaren just den dagen,så med tunga steg gick vi in på östra,samma steg vi et år tidigare gått när vi visste att du inte längre levde...en glimt bort mot sjukhuskyrkan där vi gråtit många tårar å så fortsatte stegen bort mot spec.mvc där vi skulle diskutera igångsättningen. Jag grät å grät å grät...det var så jobbigt,dels saknaden efter dig å så bara en vecka kvar till lillebrorsans ankomst...En snäll läkare som lovade oss att lillebror ska få komma ut om en vecka...oron har vuxit ju närmare sluttampen vi kommit.
Vi åkte därifrån med blandade känslor,vi saknar dig å längtar efter lillebror.
Vi hämtade F på dagis,åkte till din grav å tände ett ljus. F hade gjort fina hörlurar i lera som han la på din sten - Så kan *Josephine* höra oss å vi kan prata med henne, sa han. Så fina tankar från en stolt bror. Sedan åkte vi hem å åt prinsesstårta för dig våran lilla prinsessa.Morfar besökte dig senare under dagaen å tände ett ljus för dig, mormor lämnade en liten present,en liten ängel som står vid din minnesplats här hemma. En ny vän till mig skickade ett fint kort till dig...så underbar fin gest som gjorde mig rörd. Många vänner lämnade hälsningar till dig gumman,det är många som tänker på dig. Å det är så skönt att veta,det betyder mkt för mig, att Du finns Josephine, å alla ni som bekräftar henne,det är tack vare er som jag orkar gå vidare å hos er hittar jag styrkan.
Många kramar/ Sarah,mamma till två.
minnesannons
Klicka och du kommer till Josephines minnes annons inför ettårsdagen. Vår lilla tulta snart ett år och nu blir det jobbigare för var dag som går.
Igår/inatt ringde min sambo,ett år sedan han firade sin brors födelsedag,ett år sedan han uttryckte sin oro över att behöva uppfostra en dotter,ett år sedan tankarna florerade kring en flicka.
Jag minns så väl, för ett år sedan ringde han,bra på pickalurven ;-) och ville att jag skulle hämta honom å kompisen,de hade festat färdigt. Höggravid,med bara 10 dgr kvar till bf klev jag upp i den kalla vinternatten och åkte iväg,Grabbarna satt i baksätet och diskuterade om hur det är att ha en dotter. Kompisen hade en dotter sedan tidigare. De pratade om tonårstider,sex å sånt..jag bara skrattade åt de å deras godtrogna tankar...Hallå,jag e flicka,jag har varit tonåring jag vet hur det är....hur man lurar föräldrarna mm...
Vi kom hem å lade oss på sängen och fortsatte vår diskussion och skrattade, lyssnade på magen,kände den lilla skruttan sparka till sin pappa...svagt,men hon var ju så snäll i magen...inte kunde jag tro att det skulle vara en av de sista sparkarna vi kände av henne.
Hade min bror på besök,de låg å sov på övervåningen. dagen efter flöt på, sa hej då till brorsan, åkte å lämnade bonus hos sin mamma. hennes man frågade mig hur jag mår om det var tungt nu det sista, vi skämtade och sa att här är det lugnet före stormen, lillan har varit så lugn idag så man kunde tro hon somnat...Vi gick på bio,minns att jag tänkte under filmen att det var längesen jag känt ngt men så bubblade det lixom till i magen och jag blev lite lugnare...DET VAR SISTA GÅNGEN JAG KÄNDE HENNE.
dagen efter,måndagen den 30 januari rullade på,lugnare än vanligt,jag hängde tvätt och pysslade hemma,ringde mamma över min oro...men det ska väl vara lugnt nu den sista veckan,tänk på att det är trångt därinne.
jag duschade,ingen lilla som reagerade,jag åt mat, ingen lilla som reagerade, jag lade mig på sängen, ingen lilla som reagerade..ringde till förlossningen som sa att det är normalt med lugnet i magen nu,men kom gärna upp för en kurva.
Ringde sambon på jobbet,hämtade upp honom å iväg till bb, vi kände oss lite vilsna när vi kom fram,visste inte vart vi skulle ta vägen,vilken ingång vi skulle välja...utanför satt en ung man och frågade om vi skulle till förlossningen. Ja,men vart går vi in?
han skrattade till,jasså,dags att föda, sa han? njae,skrattade vi till,inte än på ett par dagar,ska bara lyssna på lillan, svarade vi....lyssna på lillan?på va vaddå...det fanns ju inget att lyssna på.....
De här tankarna snurrar som mest nu,det var därför sambon ringde inatt, han var ute å firade sin brors födelsedag,jag hemma höggravid..men denna natten kunde jag inte hämta honom,bonusen e här å ingen barnvakt. H ringde å grät,det var ingen som riktigt förstått honom å hans känslor i natt svarade han...en kille hade jämfört det med en kompis som nyss fått missfall...dessvärre var detta inget missfall,detta var en bebis,fullt utvecklad men med ett hjärta som inte orkade kämpa hela vägen...Säkert menade han väl,ville bara hitta ord för att trösta å jämföra sorg...Men varför är det vi änglaföräldrar som alltid måste vara starka och förstå alla andra,att de inte vet hur de skall möta oss,att de bara menar väl...tänk om det fanns ngn som kunde förstå ändå,som tillät oss uttrycka oss klumpigt och tänka oklart...Nä,då blir man vänd ryggen å kallad för att spela ett spel,vara falsk etc...
usch,dessa svåra tider, måtte ingen få gå igenom dem...tyvärr händer det ju ändå och vi änglaföräldrar blir fler...
kram/sarah
Snart är födelsedagen här...
För er som läser mina rader, vill jag säga att det säkert är svårt för er hur ni skall möta oss på årsdagen.Därför skriver jag här och ni får själva välja.
Ring!!! ring oss jättegärna, gratulera josephine på ettårsdagen, skicka ett grattiskort, skriv några rader här i bloggen...skicka blommor, tänd ett ljus,åk till graven...Vad som helst, men minns henne i hjärtat, och våga visa att du tänker på henne och på oss.
Hon är vår dotter, hade hon levat hade vi haft ett litet kalas med er,nära å kära...Nu blir det inget kalas, nu blir det en stund att minnas, H och jag + bonus kommer fira henne med tårta, åka till graven å tända tomtebloss,
Mormor har redan varit här å lämnat en liten present,den skall vi öppna på din födelsedag 060131, kl 17.36,det var då vi fick se dig för första gången fortfarande varm å mjuk från min kropp. så len å så vacker.
många pussar å kramar/mamma
Katastrofåret 2006 till ända...
Nu är det värsta året i mitt liv slut, hoppas det nya året börjar bättre och fortsätter på det spåret...
JANUARI 2006
* skrev mitt sista inlägg,helt ovetandes om vad som väntade...klagade på scenskräck,slempropp o fogar...
* 06 01 30 Dödsbeskedet kom,åkte till förlossningen då jag inte känt fosterrörelser på ett tag. Man letade efter hjärtljud utan resultat. Konstaterade med ultraljud att hjärtat stod stilla.
* 06 01 31 En prinsessa föds,en alldeles perfekt liten tjej på 2480g och 48 cm lång...Min dotter JOSEPHINE....
FEBRUARI 2006
* 10/2 Skulle vi haft kistläggning,men förlossningen hade missat få iväg remissen till obduktion så vi fick en bonusträff med lillan.
* 14/2 kistläggningen, den värsta dagen av de alla, bädda ned min dotter i en kista.
* 15/2 Begravning - behöver jag säga mer...
* Sorgearbetet börjar, tomheten,andnöden och paniken...rädslan att förlora min älskade oxå...hemska period.
* Utredning påbörjas varför Josephine dog
MARS
* Man hittar små infarkter i moderkakan, som orsakat syrebrist och hämmat tillväxten. Utredning av mig skall påbörjas.
* Min prins friar till mig och vi åker till graven och byter ringar.
* Besökte jobbet
* Urnsättning, vår lilla flicka är numer bara aska...
* sorgearbeteet går i berg o dalbana...kan skratta lite igen,men två minuter senare brister jag ut i gråt.
* påsken passerar utan vår dotter, vi ligger bara i sängen hemma och gråter.
APRIL 2006
* vi beställde ingravering av Josephines namn till graven.
* försäkringskassan frågasätter min sorg, hur länge till jag tänkt att vara hemma...eh...kan man sätta tidsperiod på sorg? Fick ny handläggare med lite mer mänsklig förståelse så jag kan sörja i frid.
MAJ 2006
* Oron över att börja jobba igen, vart ska jag vara, hur kommer det bli, vad kommer alla föräldrar säga...
* började arbetsträna 50% kändes bra
* hittade drömhuset, budgivning pågår
* MORS DAG, en av årets prövning mer tom än ngnsin,
JUNI 2006
* Vann budgivningen, flyttar till hus i augusti
* Börjar jobba 50% skönt att ha ngt att göra på dagarna igen,lättare att hantera sorgen genom att sysselsätta sig. minns att jag var så rädd när H skulle börja jobba,rädd för att bli ensam.rädd för att ngt skall hända honom påvägen till/från jobbet mm...rädd att förlora honom oxå.
* ett pluss på stickan, Josephine skall få syskon. En ny oro startar, hur ska det här gå? glädje över att få känna en liten i magen igen, rädsla av att det kan vända så fort.
* gravstenen forfarande inte färdig, de kommer inte göra ngt före semestern.
JULI 2006
* har kunnat besöka de flesta platser som jag haft svårt för, platse som påminner om Josephine.Bara lunbybadet kvar.
* den inplanerade semestern kommer, roligt att komma iväg,men jobbigt då planerna såg annorlunda ut från början...vart jag än gick fanns det föräldrar med barn i Josephines ålder, det smärtade. men vi gjorde det bästa av situationen och vi kunde njuta genom bonusen och hans glädje.
AUGUSTI 2006
* vi flyttar till det nya huset
* Josephine får sin minneshörna i bebisrummet
* Jag fyller år, tomt utan min lilla sessa
* känner mig besviken på de jag trott stod mig nära. tappar kontakten med dem.
* gravstenen blir färdig
SEPTEMBER 2006
* Man hittar inget fel på mig,eller mitt blod, bara ren otur att Josephine dog. Oron kommer över mig igen, hur skall det gå denna gången med det nya knytet? Vi blir lovade att inte behöva passera v 38+4
OKTOBER 2006
* Alla helgons dag, vi tänder ett ljus för alla änglar, vår lilla ängel.
* fick vår nya bil, hade den i tre dagarkrockade med en älg...ingen mer bil...Jag klarade mig utan större skador,bebisen klarade sig oxå fint.det var det viktiga.
* utgifterna väller över oss...självrisk,hyrbil....nåväl,det blir bra snart
NOVEMBER 2006
* Fortfarande ingen bil, verkstan tar sin lilla tid
* Fars dag. en tung dag att passera utan vår prinsessa
DECEMBER 2006
* vårat hus skall bli friköpt, skönt tycker vi. besöker banken som anser att vår ekonomi inte tillåter att vi bor kvar...måste vi flytta från vårat drömhus??????????
* Julafton, utan vår flicka, det är tungt. det gör ont i mammahjärtat när jag inte har en liten hos mig,när jag behöver gå till en grav å tända ett ljus..det är så fel.
* Nyår, äntligen, mardrömsåret 2006 är slut. Det nya året måste gå vår väg.
God jul
Ett ljus för dig min älskling och ett ljus för dina änglavänner...Julafton 2006
puss och kram/mamma
GOD JUL JOSEPHINE
God jul mitt älskade barn.
Hoppas du får en fin julafton bland alla dina änglavänner. Jag saknar dig och önskar så otroligt mycket och önskar att du var här idag...å även alla andra dagar såklart.
I eftermidag ska jag hälsa på din grav, å slänga massa pussar till dig. tända ett ljus för dig och alla änglabarn.
Svårt att tänka att det snart gått ett år sedan du somnade in,ett år av saknad,sorg och en del glädje....Du min älskade dotter finns i mitt hjärta,du är min förstfödda och inom mig lever du för alltid.
Årets tuffaste dag har just börjat,och snart kommer din födelsedag...och här är jag - utan dig...
Puss och kram/din mamma
saknaden...
Jag hoppas du vakar över lillebror,älskade dotter,vaka över honom så att han växer å mår bra.
Mamma saknar dig så otroligt mkt,nu kommer julen hit,julen som skulle varit vår första tillsammans.Nu får vi tänka på dig å hoppas på att du har det fint i din änglahimmel.För här är det tomt.
Det river i mitt hjärta,har börjat packa upp en del bebiskläder som skulle vart till Josephine som lillbror skall få,de luktar Josephine,och minnena i väntan på henne blossar upp och det gör så ont...så ont.
Älskade,saknade lillstumpan.Vad jag önskar att jag fick hålla dig i min famn en gång till,pussa din lilla rynkiga panna,klappa den lilla nästippen,jag vill höra dig jollra.kanske du skulle vart påväg å ta ditt första steg nu...
pussar å kramar/ mamma
Fars dag...
Ännu en tung dag i almanackan....Men vi gjorde den så fin vi kunde. Jag gjorde en god middag som stod färdig när H kom hem från jobbet, Efteråt när det börjat mörkna åkte vi upp till graven å hälsade på Josephine, tände ett ljus å krama om varandra.
Sedan åkte vi hem till min pappa å fick lite tårta. Vi tittade på bilderna på skivan med Gabriel.
I flera dagar har det inträffat att de spelat "för kärlekens skull" på radion.Jag har väl kunnat hantera det någorlunda. Första gången var när jag skulle in på Duka som satte på låten precis när jag kom in...det kom en stor klump i halsen,men jag svalde utan att gråta...på kvällen skulla jag hämta H från jobbet, hade på lugna favoriter på radion...Där kom den igen. Idag på jobbet när barnen skulle vakna, var det en kollega som satte på radion-lugna favoriter, då kom den naturligtvis igen...det gjorde ont i bröstet och jag var tvungen att gå ut från rummet...Att så lite kan göra så mkt...Men jag klarade det. klarade plocka fram alla fina tankar på lillgumman, å kunna le istället för att gråta.
Go´natt/Sarah
Så vackert
Blev så glad när jag kom hem, min pappa ringde, de hade åkt till graven strax efter oss, min mamma ville oxå åkt dit men det är svårt för henne med sitt brutna knä...men vad det betyder mkt att mina nära åker dit...
Fick inte med mig kameran,annars hade jag gärna lagt ut en bild på graven.
Min älskade Josephine,mamma älskar dig och saknar dig så mycket.
Josephine skall få en bror
Åkte iväg till Linköping för att göra 3D ul, WOW vilken fantastisk upplevelse. I 45 minuter fick vi njuta av vår lill prins. Vi berättade för läkaren vad som hände Josephine. Vi fixck en fin genomgång av moderkakans funktion,flödet i navelsträngen, flödet från barnet till moderkakan och från mig till kakan. Inga synliga fel just nu iaf. Det kändes tryggande att få se detta. men oron kommer alltid att finnans dock, vi vet ju att det kan uppstå en propp ganka så snabbt...Om fyra v börjar vi gå på tillväxtkontroller, varannan vecka ända fram till förlossning. hoppas att "Gabriel" växer ordentligt nu, han e ju lite stor för sin ålder i nuläget ;-)
Det har varit så mkt nu den senaste tiden så jag har inte haft ork å kraft att skriva, inte har jag besökt Jossan speciellt ofta heller. Vi var upp till graven för ett par veckor sedan och satte vårens lökar å lite ljung som höstpynt. Nästa helg är det allahelgona,då ska vi lägga krans till henne.
Annars var det inte mycket nytt från mig, tiden flyter fram och saknaden finns i hjärtat. Har en ganska bra period nu där jag känner mig som mig själv igen. Tack å lov har det inte uppstått nån värre smärta efter smällen, lite knak i nacken bara. Har fått övningar från min sjukgymnast som jag skall göra. Å bilen väntar vi fortfarande på, det blev inga större skador men det tar tydligen tid ändå så nu åker man omkring i en hyrbil å det kostar...även om vi bara betalar 25%
kram kram
Så rädd nu...
Men efter måndagens händelse vågar jag inte ta ngt för givet.det kan hända så lätt å så snabbt.
Körde på norrleden, med vår nya bil, klovkan var runt 20.00 på kvällen. då har det blivit ganska mörkt ute och den vägen är inte upplyst. Helt plötsligt,från ingenstans dyken en älg upp mitt framför bilen...PANG!!! Jag vet att jag hann tänka på att inte bli påkörd bakifrån...älgen studsade mot fronten upp på vindrutan och gled ned på sidan. fönstret sprack, jag minns att det small till ganska ordentligt men airbagen har inte lösts ut. som tur var så "kom" aldrig älgen in i bilen,läkarna säger att jag haft otrolig tur. jag fick nog ned farten ganska bra ändå och jag siktade mot älgens bakben. Antagligen har jag smällt mot bakdelen av älgen och rumpan flög upp på huven...Snabbt gick det iaf...otäckt,ska aldrig mer köra den sträckan på kvällen.
Tur att människor är så vänliga när olyckan är framme,tror att fem bilar stannade och hjälpte till,ringde polis,ambulans bärgare,stöttade mig,hjälpte till med bilen etc...vet inte vad jag gjort om ingen hjälpt till.det enda jag tänkte på var bebisen, måtte inget hänt min bebis...ambulansen körde mig med blåljus upp till östra - specialförlossning och där fick jag se lillfisen,och hjärtat så fint....men när de körde in mig vände det sig imagen...minns ju sist jag gick där....sist jag hoppade upp på britsen...sist de letade efter hjärtat...ryder vid bara tanken...det får inte hända igen.
Med mig var det ingen större fara då tyckte jag,fick välja om jag ville åka hem eller stanna kvar för observation...valde såklart att åka hem...men när jag vaknade igår kände jag lite svag smärta i nacken, som blev värre under dagen. brännande strålning ned i fingrarna/handen. avvaktade under dagen och idag åkte jag till akuten. Musklerna kring nerverna har svullnat upp pga av trycket vid smällen,vilket gör att de klämmer nerverna så läkaren trodde att det skulle ge med sig snart. Om inte ska jag åka till sjukhus igen å röntga nacken.Man vill ju inte gärna röntga gravida...återigen fick jag välja idag..men jag avstod röntgen för säkerhet mot barnet i magen. Räcker att jag suttit denna stunden vid datorn nu så gör det ont i nacken.
När ska turen vända å le mot mig igen.....
kram kram/Sarah
