Att bemöta sorg

Du är välkommen in till min blogg,här skriver jag öppet om hur sorgen efter min dotter känns, hur jag mår,hur jag vill att du skall möta mig. Det jag skriver kommer direkt från hjärtat.de ord som poppar upp skriver jag ned. Om du som läsare har svårt ta ta mina inlägg,upplever dem stötande eller provocerande eller annat negativt,ber jag dig behålla dina åsikter för dig själv. Eller skriv en egen blogg, sparka inte på den som redan ligger. Tryck inte ned den som redan har sorg, jag är tillräckligt lång under isen ändå.

tänk vad svårt det är att tala tydligt för alla parter så att alla ska förstå,utan misstolkningar.Tänk vad det kan krocka.Alla är vi olika och tar till oss på olika sätt och tolkar det som vi själva vill.Men nedan kommer några tips på hur du som medmänniska kan bemöta andra änglaföräldrar, det här är mina tankar,inte säkert alla vill ha det så,men jag tror nog att de flesta ängla-föräldrar kan skiva under:

* Ring,sms:a,skicka brev eller mejl. Visa att du bryr dig, DU ÄR ALDRIG IVÄGEN,den som sörjer har alltid ett val att inte svara. Be inte personen som sörjer ringa upp när den orkar,det är tillräckligt press att bara ta sig igenom dagen.Ge inte upp!!! rhör av dig oavsett om det gått en vecka,en månad eller ett år...

*Tro inte allt är bra bara för att vi kan skratta igen, ett gott skratt kan lysa upp en hel vecka,men humöret är som en jojjo,ena stunden kan vi skratta och minuten senare storgråta.Vi kan ha bra och dåliga dagar. bara för att jag skrattade och hade roligt när vi träfafdes betyder det inte att jag slutat sörja.

*Lyssna, finns där,fråga om förlossningen,be om att få titta på bilder av barnet - vi är stolta över våra små -fråga om du får besöka graven,fråga hur begravningen var,finns där och lyssna,vi pratar gärna om vårat barn,det vill väl de flesta föräldrar?

*Vi är inga tankeläsare, du kanske säger att du tänkt mycket på oss, hur ska jag kunna veta det?visa gärna det med ett brev,samtal,sms...det betyder mer än något annat. även om det gått två månader,ett år eller tio år,vi sörjer alltid vårt förlorade barn.

* Glöm inte bort barnets födelsedag!!! skicka gärna ett grattiskort eller brev eller besök graven. bekräfta föräldrarna att de faktiskt  fått ett barn.

* Säg inte att det var någon mening med det som hände, för det finns ingen mening med att ett oskyldigt barn dör. Eller be oss inte gå vidare - det gör vi redan,i den takt vi klarar men det är en kris vi MÅSTE gå igenom,vi har lixom inte valt detta,det är en lång väg och det finns inga omvägar eller genvägar men det finns många fallgropar och ju längre det är mellan falen desto ondare gör det. För mellan fallen "glömmer" man gärna hur ont det gör och passar på att suga i sig av de bra dagarna.Tänk på att den som sörjer är mycket skör,men hellre att du säger en klumpig kommentar än att du undviker oss...det är ingen smittsam sjukdom vi bär på, vi har inte valt bort vårat barn.

* Många änglaföräldrar väljer att snabbt bli gravida igen, tro inte allt e bra bara för det. det finns inget barn i världen som kan ersätta det barn som dog. men längtan efter ett barn finns ju fortfarande kvar och därför är det lätt att skaffa syskon tätt inpå.

Det är lite av de tankar jag har,hoppas att de kan vara ett stöd på vägen. det är inte lät för någon part.

Du som medmänniska får kanske olika krav på dig, vara stark för den som sörjer men samtiidigt stark för dig själv,ta både en å två smällar från den sörjande,ta inte illa upp!!! jag kan tänka mig att man som vän,eller nära anhörig kan bli rädd, rädd för att göra fel,rädd för att vara ivägen,rädd för att inte räcka till, rädd för att inte hitta de rätta orden - måste vara otroligt jobbigt att kunna hanskas med alla dessa tankar.

Den som sörjer måste å andra sidan oxå vara stark,stark nog att ta sig igenom dagen,stark nog att vara tylig å rak till nära å kära så det vet att det är okej att finnas där.Stark nog at hitta nya tag i livet å lära sig leva utan sitt barn,leva med sorgen. Stark nog att ringa och be om stöd å hjälp...
Tänk vad det kan vara svårt att mötas och förstå varandra...

Obs! tänk nu på att detta är tankar från en som sörjer, en som har det tufft just nu och kanske inte tänker helt ut på hur det är att stå på andra sidan som nära å kära...

Så har du några negativa kommentarer så ber jag dig ytterligare en gång,behåll dem för dig själv.Jag skiver inte här för att du ska kunna sparka på mig och trycka ned mig ännu längre ned. Jag skriver här för att ventilera mina tankar,skriva av mig mina känslor och det är endast för min egen skull. att det dessutom kan hälpa andra att se hur sorg kan te sig är ett pluss....Har du svårt att respektera detta, sluta läsa min blogg...

tack för idag och tack för att du läser/ sarah

Kommentarer
Postat av: Niclas

Du skriver kloka ord o jag beklagar verkligen din sorg. Det Du skriver hjälper många andra...

2011-05-01 @ 12:47:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback