minnesannons

http://www.firamig.se/ad_details.php?ad_id=382

Klicka och du kommer till Josephines minnes annons inför ettårsdagen. Vår lilla tulta snart ett år och nu blir det jobbigare för var dag som går.

Igår/inatt ringde min sambo,ett år sedan han firade sin brors födelsedag,ett år sedan han uttryckte sin oro över att behöva uppfostra en dotter,ett år sedan tankarna florerade kring en flicka.
Jag minns så väl, för ett år sedan ringde han,bra på pickalurven ;-) och ville att jag skulle hämta honom å kompisen,de hade festat färdigt. Höggravid,med bara 10 dgr kvar till bf klev jag upp i den kalla vinternatten och åkte iväg,Grabbarna satt i baksätet och diskuterade om hur det är att ha en dotter. Kompisen hade en dotter sedan tidigare. De pratade om tonårstider,sex å sånt..jag bara skrattade åt de å deras godtrogna tankar...Hallå,jag e flicka,jag har varit tonåring jag vet hur det är....hur man lurar föräldrarna mm...
Vi kom hem å lade oss på sängen och fortsatte vår diskussion och skrattade, lyssnade på magen,kände den lilla skruttan sparka till sin pappa...svagt,men hon var ju så snäll i magen...inte kunde jag tro att det skulle vara en av de sista sparkarna vi kände av henne.
Hade min bror på besök,de låg å sov på övervåningen. dagen efter flöt på, sa hej då till brorsan, åkte å lämnade bonus hos sin mamma. hennes man frågade mig hur jag mår om det var tungt nu det sista, vi skämtade och sa att här är det lugnet före stormen, lillan har varit så lugn idag så man kunde tro hon somnat...Vi gick på bio,minns att jag tänkte under filmen att det var längesen jag känt ngt men så bubblade det lixom till i magen och jag blev lite lugnare...DET VAR SISTA GÅNGEN JAG KÄNDE HENNE.

dagen efter,måndagen den 30 januari rullade på,lugnare än vanligt,jag hängde tvätt och pysslade hemma,ringde mamma över min oro...men det ska väl vara lugnt nu den sista veckan,tänk på att det är trångt därinne.
jag duschade,ingen lilla som reagerade,jag åt mat, ingen lilla som reagerade, jag lade mig på sängen, ingen lilla som reagerade..ringde till förlossningen som sa att det är normalt med lugnet i magen nu,men kom gärna upp för en kurva.
Ringde sambon på jobbet,hämtade upp honom å iväg till bb, vi kände oss lite vilsna när vi kom fram,visste inte vart vi skulle ta vägen,vilken ingång vi skulle välja...utanför satt en ung man och frågade om vi skulle till förlossningen. Ja,men vart går vi in?
han skrattade till,jasså,dags att föda, sa han? njae,skrattade vi till,inte än på ett par dagar,ska bara lyssna på lillan, svarade vi....lyssna på lillan?på va vaddå...det fanns ju inget att lyssna på.....

De här tankarna snurrar som mest nu,det var därför sambon ringde inatt, han var ute å firade sin brors födelsedag,jag hemma höggravid..men denna natten kunde jag inte hämta honom,bonusen e här å ingen barnvakt. H ringde å grät,det var ingen som riktigt förstått honom å hans känslor i natt svarade han...en kille hade jämfört det med en kompis som nyss fått missfall...dessvärre var detta inget missfall,detta var en bebis,fullt utvecklad men med ett hjärta som inte orkade kämpa hela vägen...Säkert menade han väl,ville bara hitta ord för att trösta å jämföra sorg...Men varför är det vi änglaföräldrar som alltid måste vara starka och förstå alla andra,att de inte vet hur de skall möta oss,att de bara menar väl...tänk om det fanns ngn som kunde förstå ändå,som tillät oss uttrycka oss klumpigt och tänka oklart...Nä,då blir man vänd ryggen å kallad för att spela ett spel,vara falsk etc...

usch,dessa svåra tider, måtte ingen få gå igenom dem...tyvärr händer det ju ändå och vi änglaföräldrar blir fler...
kram/sarah

Snart är födelsedagen här...

Snart har det gått ett år, ett år av sorg och saknad,smärta och lite glädje. Tänker så mycket på dig min lilla prinsessa. Snart kommer din bror till oss, här på jorden. Hoppas du ff vakar över honom, vet att du har det bra med dina änglavänner. Men det gör mig så ont att inte ha dig här hos mig.

För er som läser mina rader, vill jag säga att det säkert är svårt för er hur ni skall möta oss på årsdagen.Därför skriver jag här och ni får själva välja.
Ring!!! ring oss jättegärna, gratulera josephine på ettårsdagen, skicka ett  grattiskort, skriv några rader här i bloggen...skicka blommor, tänd ett ljus,åk till graven...Vad som helst, men minns henne i hjärtat, och våga visa att du tänker på henne och på oss.
Hon är vår dotter, hade hon levat hade vi haft ett litet kalas med  er,nära å kära...Nu blir det inget kalas, nu blir det en stund att minnas, H och jag + bonus kommer fira henne med tårta, åka till graven å tända tomtebloss,
 Mormor har redan varit här å lämnat en liten present,den skall vi öppna på din födelsedag 060131, kl 17.36,det var då vi fick se dig för första gången fortfarande varm å mjuk från min kropp. så len å så vacker.

många pussar å kramar/mamma

Katastrofåret 2006 till ända...

Nu är det värsta året i mitt liv slut, hoppas det nya året börjar bättre och fortsätter på det spåret...

JANUARI 2006
*  skrev mitt sista inlägg,helt ovetandes om vad som väntade...klagade på scenskräck,slempropp o fogar...
* 06 01 30 Dödsbeskedet kom,åkte till förlossningen då jag inte känt fosterrörelser på ett tag. Man letade efter hjärtljud utan resultat. Konstaterade med ultraljud att hjärtat stod stilla.
* 06 01 31 En prinsessa föds,en alldeles perfekt liten tjej på 2480g och 48 cm lång...Min dotter JOSEPHINE....

FEBRUARI 2006
* 10/2 Skulle vi haft kistläggning,men förlossningen hade missat få iväg remissen till obduktion så vi fick en bonusträff med lillan.
* 14/2 kistläggningen, den värsta dagen av de alla, bädda ned min dotter i en kista.
* 15/2 Begravning - behöver jag säga mer...
* Sorgearbetet  börjar, tomheten,andnöden och paniken...rädslan att förlora min älskade oxå...hemska period.
* Utredning påbörjas varför Josephine dog

MARS
* Man hittar små infarkter i moderkakan, som orsakat syrebrist och hämmat tillväxten. Utredning av mig skall påbörjas.
* Min prins friar till mig och vi åker till graven och byter ringar.
* Besökte jobbet
* Urnsättning, vår lilla flicka är numer bara aska...
* sorgearbeteet går i berg o dalbana...kan skratta lite igen,men två minuter senare brister jag ut i gråt.
* påsken passerar utan vår dotter, vi ligger bara i sängen hemma och gråter.

APRIL 2006
* vi beställde ingravering av Josephines namn till graven.
* försäkringskassan frågasätter min sorg, hur länge till jag tänkt att vara hemma...eh...kan man sätta tidsperiod på sorg? Fick ny handläggare med lite mer mänsklig förståelse så jag kan sörja i frid.

MAJ 2006
* Oron över att börja jobba igen, vart ska jag vara, hur kommer det bli, vad kommer alla föräldrar säga...
* började arbetsträna 50% kändes bra
* hittade drömhuset, budgivning pågår
* MORS DAG, en av årets prövning mer tom än ngnsin, 

 JUNI 2006

 
* Vann budgivningen, flyttar till hus i augusti
* Börjar jobba 50% skönt att ha ngt att göra på dagarna igen,lättare att hantera sorgen genom att sysselsätta sig. minns att jag var så rädd när H skulle börja jobba,rädd för att bli ensam.rädd för att ngt skall hända honom påvägen till/från jobbet mm...rädd att förlora honom oxå.
* ett pluss på stickan, Josephine skall få syskon. En ny oro startar, hur ska det här gå? glädje över att få känna en liten i magen igen, rädsla av att det kan vända så fort.
* gravstenen forfarande inte färdig, de kommer inte göra ngt före semestern.

JULI 2006
* har kunnat besöka de flesta platser som jag haft svårt för, platse som påminner om Josephine.Bara lunbybadet kvar.
* den inplanerade semestern kommer, roligt att komma iväg,men jobbigt då planerna såg annorlunda ut från början...vart jag än gick fanns det föräldrar med barn i Josephines ålder, det smärtade. men vi gjorde det bästa av situationen och vi kunde njuta genom bonusen och hans glädje.

AUGUSTI 2006
*
vi flyttar till det nya huset
* Josephine får sin minneshörna i bebisrummet
* Jag fyller år, tomt utan min lilla sessa
* känner mig besviken på de jag trott stod mig nära. tappar kontakten med dem.
* gravstenen blir färdig

SEPTEMBER 2006

* Man hittar inget fel på mig,eller mitt blod, bara ren otur att Josephine dog. Oron kommer över mig igen, hur skall det gå denna gången med det nya knytet? Vi blir lovade att inte behöva passera v 38+4

OKTOBER 2006

* Alla helgons dag, vi tänder ett ljus för alla änglar, vår lilla ängel.
* fick vår nya bil, hade den i tre dagarkrockade med en älg...ingen mer bil...Jag klarade mig utan större skador,bebisen klarade sig oxå fint.det var det viktiga.
* utgifterna väller över oss...självrisk,hyrbil....nåväl,det blir bra snart

NOVEMBER 2006
* Fortfarande ingen bil, verkstan tar sin lilla tid
* Fars dag. en tung dag att passera utan vår prinsessa

DECEMBER 2006
* vårat hus skall bli friköpt, skönt tycker vi. besöker banken som anser att vår ekonomi inte tillåter att vi bor kvar...måste vi flytta från vårat drömhus?????????? 
* Julafton, utan vår flicka, det är tungt. det gör ont i mammahjärtat när jag inte har en liten hos mig,när jag behöver gå till en grav å tända ett ljus..det är så fel.
* Nyår, äntligen, mardrömsåret 2006 är slut. Det nya året måste gå vår väg.