minnesannons
http://www.firamig.se/ad_details.php?ad_id=382
Klicka och du kommer till Josephines minnes annons inför ettårsdagen. Vår lilla tulta snart ett år och nu blir det jobbigare för var dag som går.
Igår/inatt ringde min sambo,ett år sedan han firade sin brors födelsedag,ett år sedan han uttryckte sin oro över att behöva uppfostra en dotter,ett år sedan tankarna florerade kring en flicka.
Jag minns så väl, för ett år sedan ringde han,bra på pickalurven ;-) och ville att jag skulle hämta honom å kompisen,de hade festat färdigt. Höggravid,med bara 10 dgr kvar till bf klev jag upp i den kalla vinternatten och åkte iväg,Grabbarna satt i baksätet och diskuterade om hur det är att ha en dotter. Kompisen hade en dotter sedan tidigare. De pratade om tonårstider,sex å sånt..jag bara skrattade åt de å deras godtrogna tankar...Hallå,jag e flicka,jag har varit tonåring jag vet hur det är....hur man lurar föräldrarna mm...
Vi kom hem å lade oss på sängen och fortsatte vår diskussion och skrattade, lyssnade på magen,kände den lilla skruttan sparka till sin pappa...svagt,men hon var ju så snäll i magen...inte kunde jag tro att det skulle vara en av de sista sparkarna vi kände av henne.
Hade min bror på besök,de låg å sov på övervåningen. dagen efter flöt på, sa hej då till brorsan, åkte å lämnade bonus hos sin mamma. hennes man frågade mig hur jag mår om det var tungt nu det sista, vi skämtade och sa att här är det lugnet före stormen, lillan har varit så lugn idag så man kunde tro hon somnat...Vi gick på bio,minns att jag tänkte under filmen att det var längesen jag känt ngt men så bubblade det lixom till i magen och jag blev lite lugnare...DET VAR SISTA GÅNGEN JAG KÄNDE HENNE.
dagen efter,måndagen den 30 januari rullade på,lugnare än vanligt,jag hängde tvätt och pysslade hemma,ringde mamma över min oro...men det ska väl vara lugnt nu den sista veckan,tänk på att det är trångt därinne.
jag duschade,ingen lilla som reagerade,jag åt mat, ingen lilla som reagerade, jag lade mig på sängen, ingen lilla som reagerade..ringde till förlossningen som sa att det är normalt med lugnet i magen nu,men kom gärna upp för en kurva.
Ringde sambon på jobbet,hämtade upp honom å iväg till bb, vi kände oss lite vilsna när vi kom fram,visste inte vart vi skulle ta vägen,vilken ingång vi skulle välja...utanför satt en ung man och frågade om vi skulle till förlossningen. Ja,men vart går vi in?
han skrattade till,jasså,dags att föda, sa han? njae,skrattade vi till,inte än på ett par dagar,ska bara lyssna på lillan, svarade vi....lyssna på lillan?på va vaddå...det fanns ju inget att lyssna på.....
De här tankarna snurrar som mest nu,det var därför sambon ringde inatt, han var ute å firade sin brors födelsedag,jag hemma höggravid..men denna natten kunde jag inte hämta honom,bonusen e här å ingen barnvakt. H ringde å grät,det var ingen som riktigt förstått honom å hans känslor i natt svarade han...en kille hade jämfört det med en kompis som nyss fått missfall...dessvärre var detta inget missfall,detta var en bebis,fullt utvecklad men med ett hjärta som inte orkade kämpa hela vägen...Säkert menade han väl,ville bara hitta ord för att trösta å jämföra sorg...Men varför är det vi änglaföräldrar som alltid måste vara starka och förstå alla andra,att de inte vet hur de skall möta oss,att de bara menar väl...tänk om det fanns ngn som kunde förstå ändå,som tillät oss uttrycka oss klumpigt och tänka oklart...Nä,då blir man vänd ryggen å kallad för att spela ett spel,vara falsk etc...
usch,dessa svåra tider, måtte ingen få gå igenom dem...tyvärr händer det ju ändå och vi änglaföräldrar blir fler...
kram/sarah
Klicka och du kommer till Josephines minnes annons inför ettårsdagen. Vår lilla tulta snart ett år och nu blir det jobbigare för var dag som går.
Igår/inatt ringde min sambo,ett år sedan han firade sin brors födelsedag,ett år sedan han uttryckte sin oro över att behöva uppfostra en dotter,ett år sedan tankarna florerade kring en flicka.
Jag minns så väl, för ett år sedan ringde han,bra på pickalurven ;-) och ville att jag skulle hämta honom å kompisen,de hade festat färdigt. Höggravid,med bara 10 dgr kvar till bf klev jag upp i den kalla vinternatten och åkte iväg,Grabbarna satt i baksätet och diskuterade om hur det är att ha en dotter. Kompisen hade en dotter sedan tidigare. De pratade om tonårstider,sex å sånt..jag bara skrattade åt de å deras godtrogna tankar...Hallå,jag e flicka,jag har varit tonåring jag vet hur det är....hur man lurar föräldrarna mm...
Vi kom hem å lade oss på sängen och fortsatte vår diskussion och skrattade, lyssnade på magen,kände den lilla skruttan sparka till sin pappa...svagt,men hon var ju så snäll i magen...inte kunde jag tro att det skulle vara en av de sista sparkarna vi kände av henne.
Hade min bror på besök,de låg å sov på övervåningen. dagen efter flöt på, sa hej då till brorsan, åkte å lämnade bonus hos sin mamma. hennes man frågade mig hur jag mår om det var tungt nu det sista, vi skämtade och sa att här är det lugnet före stormen, lillan har varit så lugn idag så man kunde tro hon somnat...Vi gick på bio,minns att jag tänkte under filmen att det var längesen jag känt ngt men så bubblade det lixom till i magen och jag blev lite lugnare...DET VAR SISTA GÅNGEN JAG KÄNDE HENNE.
dagen efter,måndagen den 30 januari rullade på,lugnare än vanligt,jag hängde tvätt och pysslade hemma,ringde mamma över min oro...men det ska väl vara lugnt nu den sista veckan,tänk på att det är trångt därinne.
jag duschade,ingen lilla som reagerade,jag åt mat, ingen lilla som reagerade, jag lade mig på sängen, ingen lilla som reagerade..ringde till förlossningen som sa att det är normalt med lugnet i magen nu,men kom gärna upp för en kurva.
Ringde sambon på jobbet,hämtade upp honom å iväg till bb, vi kände oss lite vilsna när vi kom fram,visste inte vart vi skulle ta vägen,vilken ingång vi skulle välja...utanför satt en ung man och frågade om vi skulle till förlossningen. Ja,men vart går vi in?
han skrattade till,jasså,dags att föda, sa han? njae,skrattade vi till,inte än på ett par dagar,ska bara lyssna på lillan, svarade vi....lyssna på lillan?på va vaddå...det fanns ju inget att lyssna på.....
De här tankarna snurrar som mest nu,det var därför sambon ringde inatt, han var ute å firade sin brors födelsedag,jag hemma höggravid..men denna natten kunde jag inte hämta honom,bonusen e här å ingen barnvakt. H ringde å grät,det var ingen som riktigt förstått honom å hans känslor i natt svarade han...en kille hade jämfört det med en kompis som nyss fått missfall...dessvärre var detta inget missfall,detta var en bebis,fullt utvecklad men med ett hjärta som inte orkade kämpa hela vägen...Säkert menade han väl,ville bara hitta ord för att trösta å jämföra sorg...Men varför är det vi änglaföräldrar som alltid måste vara starka och förstå alla andra,att de inte vet hur de skall möta oss,att de bara menar väl...tänk om det fanns ngn som kunde förstå ändå,som tillät oss uttrycka oss klumpigt och tänka oklart...Nä,då blir man vänd ryggen å kallad för att spela ett spel,vara falsk etc...
usch,dessa svåra tider, måtte ingen få gå igenom dem...tyvärr händer det ju ändå och vi änglaföräldrar blir fler...
kram/sarah
Kommentarer
Postat av: Anonym
Lilla Josephine, grattis på ettårsdagen hoppas du får en bra dag tillsammans med dina änglavänner.
Sarah och Håkan mina tankar är hos er idag när er söta lilla ängladotter fyller år. Ta hand om varandra.
Många kramar Ulrika
Postat av: Mika&Dami från AFF
Grattis på ettårsdagen till eran fina Josephine!
Tänder ett ljus för henne idag.
Massor med kramar!
Postat av: Marita
Grattis lilla prinsessan på 1 års dagen.
Mina tankar har varit hos er idag, hoppas dagen blev fin och tänk på att solen alltid skiner på de små änglabarnen.
Kram, Marita
Trackback