Så rädd nu...
Jag känner mig så rädd, rädd för att det skall hända nåt med lillasyster/lillebror. Visserligen har vi barnmorskan bakom oss, hon stödjer oss fullt ut för att vi ska slippa passera v 38+5. Är inte livmodertappen mogen blir det snitt..inget hon personligen kan lova,men vi ska få kontakt via auroragruppen eller ?snittcenter? de kommer hjälpa oss att få bebis till världen tidigare...
Men efter måndagens händelse vågar jag inte ta ngt för givet.det kan hända så lätt å så snabbt.
Körde på norrleden, med vår nya bil, klovkan var runt 20.00 på kvällen. då har det blivit ganska mörkt ute och den vägen är inte upplyst. Helt plötsligt,från ingenstans dyken en älg upp mitt framför bilen...PANG!!! Jag vet att jag hann tänka på att inte bli påkörd bakifrån...älgen studsade mot fronten upp på vindrutan och gled ned på sidan. fönstret sprack, jag minns att det small till ganska ordentligt men airbagen har inte lösts ut. som tur var så "kom" aldrig älgen in i bilen,läkarna säger att jag haft otrolig tur. jag fick nog ned farten ganska bra ändå och jag siktade mot älgens bakben. Antagligen har jag smällt mot bakdelen av älgen och rumpan flög upp på huven...Snabbt gick det iaf...otäckt,ska aldrig mer köra den sträckan på kvällen.
Tur att människor är så vänliga när olyckan är framme,tror att fem bilar stannade och hjälpte till,ringde polis,ambulans bärgare,stöttade mig,hjälpte till med bilen etc...vet inte vad jag gjort om ingen hjälpt till.det enda jag tänkte på var bebisen, måtte inget hänt min bebis...ambulansen körde mig med blåljus upp till östra - specialförlossning och där fick jag se lillfisen,och hjärtat så fint....men när de körde in mig vände det sig imagen...minns ju sist jag gick där....sist jag hoppade upp på britsen...sist de letade efter hjärtat...ryder vid bara tanken...det får inte hända igen.
Med mig var det ingen större fara då tyckte jag,fick välja om jag ville åka hem eller stanna kvar för observation...valde såklart att åka hem...men när jag vaknade igår kände jag lite svag smärta i nacken, som blev värre under dagen. brännande strålning ned i fingrarna/handen. avvaktade under dagen och idag åkte jag till akuten. Musklerna kring nerverna har svullnat upp pga av trycket vid smällen,vilket gör att de klämmer nerverna så läkaren trodde att det skulle ge med sig snart. Om inte ska jag åka till sjukhus igen å röntga nacken.Man vill ju inte gärna röntga gravida...återigen fick jag välja idag..men jag avstod röntgen för säkerhet mot barnet i magen. Räcker att jag suttit denna stunden vid datorn nu så gör det ont i nacken.
När ska turen vända å le mot mig igen.....
kram kram/Sarah
Men efter måndagens händelse vågar jag inte ta ngt för givet.det kan hända så lätt å så snabbt.
Körde på norrleden, med vår nya bil, klovkan var runt 20.00 på kvällen. då har det blivit ganska mörkt ute och den vägen är inte upplyst. Helt plötsligt,från ingenstans dyken en älg upp mitt framför bilen...PANG!!! Jag vet att jag hann tänka på att inte bli påkörd bakifrån...älgen studsade mot fronten upp på vindrutan och gled ned på sidan. fönstret sprack, jag minns att det small till ganska ordentligt men airbagen har inte lösts ut. som tur var så "kom" aldrig älgen in i bilen,läkarna säger att jag haft otrolig tur. jag fick nog ned farten ganska bra ändå och jag siktade mot älgens bakben. Antagligen har jag smällt mot bakdelen av älgen och rumpan flög upp på huven...Snabbt gick det iaf...otäckt,ska aldrig mer köra den sträckan på kvällen.
Tur att människor är så vänliga när olyckan är framme,tror att fem bilar stannade och hjälpte till,ringde polis,ambulans bärgare,stöttade mig,hjälpte till med bilen etc...vet inte vad jag gjort om ingen hjälpt till.det enda jag tänkte på var bebisen, måtte inget hänt min bebis...ambulansen körde mig med blåljus upp till östra - specialförlossning och där fick jag se lillfisen,och hjärtat så fint....men när de körde in mig vände det sig imagen...minns ju sist jag gick där....sist jag hoppade upp på britsen...sist de letade efter hjärtat...ryder vid bara tanken...det får inte hända igen.
Med mig var det ingen större fara då tyckte jag,fick välja om jag ville åka hem eller stanna kvar för observation...valde såklart att åka hem...men när jag vaknade igår kände jag lite svag smärta i nacken, som blev värre under dagen. brännande strålning ned i fingrarna/handen. avvaktade under dagen och idag åkte jag till akuten. Musklerna kring nerverna har svullnat upp pga av trycket vid smällen,vilket gör att de klämmer nerverna så läkaren trodde att det skulle ge med sig snart. Om inte ska jag åka till sjukhus igen å röntga nacken.Man vill ju inte gärna röntga gravida...återigen fick jag välja idag..men jag avstod röntgen för säkerhet mot barnet i magen. Räcker att jag suttit denna stunden vid datorn nu så gör det ont i nacken.
När ska turen vända å le mot mig igen.....
kram kram/Sarah
Kommentarer
Postat av: Jennie
Vad läskigt, undrar hur det går? Har nackvärken släppt? Vilken vecka är du i nu?
Kram Jennie
Trackback