Josephine skall få en bror
En liten kille blir det, en Gabriel. Josephine skall få en lillebror. Det känns väldigt skönt att det blir en pojke, då är det ingen risk att andra "ersätter" Josephine...det blir verkligen två olika barn.
Åkte iväg till Linköping för att göra 3D ul, WOW vilken fantastisk upplevelse. I 45 minuter fick vi njuta av vår lill prins. Vi berättade för läkaren vad som hände Josephine. Vi fixck en fin genomgång av moderkakans funktion,flödet i navelsträngen, flödet från barnet till moderkakan och från mig till kakan. Inga synliga fel just nu iaf. Det kändes tryggande att få se detta. men oron kommer alltid att finnans dock, vi vet ju att det kan uppstå en propp ganka så snabbt...Om fyra v börjar vi gå på tillväxtkontroller, varannan vecka ända fram till förlossning. hoppas att "Gabriel" växer ordentligt nu, han e ju lite stor för sin ålder i nuläget ;-)
Det har varit så mkt nu den senaste tiden så jag har inte haft ork å kraft att skriva, inte har jag besökt Jossan speciellt ofta heller. Vi var upp till graven för ett par veckor sedan och satte vårens lökar å lite ljung som höstpynt. Nästa helg är det allahelgona,då ska vi lägga krans till henne.
Annars var det inte mycket nytt från mig, tiden flyter fram och saknaden finns i hjärtat. Har en ganska bra period nu där jag känner mig som mig själv igen. Tack å lov har det inte uppstått nån värre smärta efter smällen, lite knak i nacken bara. Har fått övningar från min sjukgymnast som jag skall göra. Å bilen väntar vi fortfarande på, det blev inga större skador men det tar tydligen tid ändå så nu åker man omkring i en hyrbil å det kostar...även om vi bara betalar 25%
kram kram
Åkte iväg till Linköping för att göra 3D ul, WOW vilken fantastisk upplevelse. I 45 minuter fick vi njuta av vår lill prins. Vi berättade för läkaren vad som hände Josephine. Vi fixck en fin genomgång av moderkakans funktion,flödet i navelsträngen, flödet från barnet till moderkakan och från mig till kakan. Inga synliga fel just nu iaf. Det kändes tryggande att få se detta. men oron kommer alltid att finnans dock, vi vet ju att det kan uppstå en propp ganka så snabbt...Om fyra v börjar vi gå på tillväxtkontroller, varannan vecka ända fram till förlossning. hoppas att "Gabriel" växer ordentligt nu, han e ju lite stor för sin ålder i nuläget ;-)
Det har varit så mkt nu den senaste tiden så jag har inte haft ork å kraft att skriva, inte har jag besökt Jossan speciellt ofta heller. Vi var upp till graven för ett par veckor sedan och satte vårens lökar å lite ljung som höstpynt. Nästa helg är det allahelgona,då ska vi lägga krans till henne.
Annars var det inte mycket nytt från mig, tiden flyter fram och saknaden finns i hjärtat. Har en ganska bra period nu där jag känner mig som mig själv igen. Tack å lov har det inte uppstått nån värre smärta efter smällen, lite knak i nacken bara. Har fått övningar från min sjukgymnast som jag skall göra. Å bilen väntar vi fortfarande på, det blev inga större skador men det tar tydligen tid ändå så nu åker man omkring i en hyrbil å det kostar...även om vi bara betalar 25%
kram kram
Så rädd nu...
Jag känner mig så rädd, rädd för att det skall hända nåt med lillasyster/lillebror. Visserligen har vi barnmorskan bakom oss, hon stödjer oss fullt ut för att vi ska slippa passera v 38+5. Är inte livmodertappen mogen blir det snitt..inget hon personligen kan lova,men vi ska få kontakt via auroragruppen eller ?snittcenter? de kommer hjälpa oss att få bebis till världen tidigare...
Men efter måndagens händelse vågar jag inte ta ngt för givet.det kan hända så lätt å så snabbt.
Körde på norrleden, med vår nya bil, klovkan var runt 20.00 på kvällen. då har det blivit ganska mörkt ute och den vägen är inte upplyst. Helt plötsligt,från ingenstans dyken en älg upp mitt framför bilen...PANG!!! Jag vet att jag hann tänka på att inte bli påkörd bakifrån...älgen studsade mot fronten upp på vindrutan och gled ned på sidan. fönstret sprack, jag minns att det small till ganska ordentligt men airbagen har inte lösts ut. som tur var så "kom" aldrig älgen in i bilen,läkarna säger att jag haft otrolig tur. jag fick nog ned farten ganska bra ändå och jag siktade mot älgens bakben. Antagligen har jag smällt mot bakdelen av älgen och rumpan flög upp på huven...Snabbt gick det iaf...otäckt,ska aldrig mer köra den sträckan på kvällen.
Tur att människor är så vänliga när olyckan är framme,tror att fem bilar stannade och hjälpte till,ringde polis,ambulans bärgare,stöttade mig,hjälpte till med bilen etc...vet inte vad jag gjort om ingen hjälpt till.det enda jag tänkte på var bebisen, måtte inget hänt min bebis...ambulansen körde mig med blåljus upp till östra - specialförlossning och där fick jag se lillfisen,och hjärtat så fint....men när de körde in mig vände det sig imagen...minns ju sist jag gick där....sist jag hoppade upp på britsen...sist de letade efter hjärtat...ryder vid bara tanken...det får inte hända igen.
Med mig var det ingen större fara då tyckte jag,fick välja om jag ville åka hem eller stanna kvar för observation...valde såklart att åka hem...men när jag vaknade igår kände jag lite svag smärta i nacken, som blev värre under dagen. brännande strålning ned i fingrarna/handen. avvaktade under dagen och idag åkte jag till akuten. Musklerna kring nerverna har svullnat upp pga av trycket vid smällen,vilket gör att de klämmer nerverna så läkaren trodde att det skulle ge med sig snart. Om inte ska jag åka till sjukhus igen å röntga nacken.Man vill ju inte gärna röntga gravida...återigen fick jag välja idag..men jag avstod röntgen för säkerhet mot barnet i magen. Räcker att jag suttit denna stunden vid datorn nu så gör det ont i nacken.
När ska turen vända å le mot mig igen.....
kram kram/Sarah
Men efter måndagens händelse vågar jag inte ta ngt för givet.det kan hända så lätt å så snabbt.
Körde på norrleden, med vår nya bil, klovkan var runt 20.00 på kvällen. då har det blivit ganska mörkt ute och den vägen är inte upplyst. Helt plötsligt,från ingenstans dyken en älg upp mitt framför bilen...PANG!!! Jag vet att jag hann tänka på att inte bli påkörd bakifrån...älgen studsade mot fronten upp på vindrutan och gled ned på sidan. fönstret sprack, jag minns att det small till ganska ordentligt men airbagen har inte lösts ut. som tur var så "kom" aldrig älgen in i bilen,läkarna säger att jag haft otrolig tur. jag fick nog ned farten ganska bra ändå och jag siktade mot älgens bakben. Antagligen har jag smällt mot bakdelen av älgen och rumpan flög upp på huven...Snabbt gick det iaf...otäckt,ska aldrig mer köra den sträckan på kvällen.
Tur att människor är så vänliga när olyckan är framme,tror att fem bilar stannade och hjälpte till,ringde polis,ambulans bärgare,stöttade mig,hjälpte till med bilen etc...vet inte vad jag gjort om ingen hjälpt till.det enda jag tänkte på var bebisen, måtte inget hänt min bebis...ambulansen körde mig med blåljus upp till östra - specialförlossning och där fick jag se lillfisen,och hjärtat så fint....men när de körde in mig vände det sig imagen...minns ju sist jag gick där....sist jag hoppade upp på britsen...sist de letade efter hjärtat...ryder vid bara tanken...det får inte hända igen.
Med mig var det ingen större fara då tyckte jag,fick välja om jag ville åka hem eller stanna kvar för observation...valde såklart att åka hem...men när jag vaknade igår kände jag lite svag smärta i nacken, som blev värre under dagen. brännande strålning ned i fingrarna/handen. avvaktade under dagen och idag åkte jag till akuten. Musklerna kring nerverna har svullnat upp pga av trycket vid smällen,vilket gör att de klämmer nerverna så läkaren trodde att det skulle ge med sig snart. Om inte ska jag åka till sjukhus igen å röntga nacken.Man vill ju inte gärna röntga gravida...återigen fick jag välja idag..men jag avstod röntgen för säkerhet mot barnet i magen. Räcker att jag suttit denna stunden vid datorn nu så gör det ont i nacken.
När ska turen vända å le mot mig igen.....
kram kram/Sarah