sarahmedpyttet

Ja, så här såg det ut vid graven på MORS DAG. Vi besökte gravven med lite blommor, och passade på att hälsa till josephines farmor samtidigt.

Jag blev så besviken igår, är fortfarande väldigt ledsen...För INGEN...Nä,INGEN kom ihåg att gratta mig igår...
Bortsett från Håkan var det ingen som ringde,ingen som skickade ngt sms eller kort eller någon som helst omtanke igår...
Verkar som att bara för att mitt barn inte är i livet är jag inte heller mamma..eller????????
Min mor ringde dock,hon visste inte hur hon skulle göra,om hon skulle ringa eller om honskulle bjuda över oss...Men hon frågade hur jag ville ha det,och det betyder mest.
Men mina vänner...suck...jag trodde en rktig vän brydde sig,Om josepåhine levat hade jag inte brytt mig men just i detta fallet...bekräfta att ni vet att jag är mamma,bekräfta min dotter...Nä,jag e verkligen besviken på mina vänner,en liten hälsning hade inte skadat.

Håkan gjorde så gott han kunde, han bjöd mig på restaurang och var med mig hela dagen...Men jag fick inga rosor,det hade jag ju gärna velat ha :-(
Men han gjorde sitt,och han försökte,det är ju tungt för honom oxå....
inte ens min egen pappa kom ihåg mig,inte mina syskon heller...Jag ber inte att världen ska stanna upp å se mig,och hade det varit i normala fall med ett levande barn, så hade jag inte brytt mig,jag förstår att alla har fullt upp med sitt,besöka de sina mm...men nu lever inte mitt barn,jag har inget barn att visa upp,jag kan visa bilder på en grav (vilket jag gör oxå) och säga att där i ligger mitt barn...MEN JAG ÄR FORTFARANDE MAMMA!!!!!!

Tack, från en ledsen ängla mamma