sarahmedpyttet

Hr ju gått på helspänn hela dagen i väntan på inskrivningen och det var jobbigt.När vi gjorde Ultraljudet brast det för mig å jag grät,grät å grät...den känslan går inte med ord beskriva, lycka över att se den nya ineboende leva å vinka,ett tickande hjärta...men samtisdigt så kom känslan tillbax,då vi låg vid en brits å de kom med ul-apparaten...känslan då de letade efter ett hjärta - utan resultat...jag var så rädd,och spänd.när de sedan såg den lill*,som sparkade hejvilt och vinkade för fullt,ett fint hjärta som slog som det ska...å vilken lycka i min sorg.
det känns lite tungt nu på kvällen,när alla intrycken fallit på plats.
det verkar som vi får en bra kontroll iaf,nogrant kontrollerade med vår historik.

Idag saknar jag Josephine så det värker i bröstet,jag hade ju velat att hon skulle få se sin lillasyster/bror...