En vecka utan Jossan...
...Ja,det sved verkligen i mammahjärtat när jag gick omkring på Astrid Lindgrens värld och såg på alla (vad jag tror) lyckliga familjer med sina små, särskilt ont gjorde det när jag såg bebisar i Josephines ålder..Så skulle ju jag oxå ha gått omkring. Jag minns speciellt ett tillfälle när vi åkte till badet och det satt en dansk familj bredvid oss...deras lilla såg ut att vara jamngammal. Bebisen skrattade och jollrade,och de busade med henne...Då längtade jag efter min lilla Sessa.
Men Josephine var med oss,hela tiden.Jag hade hennes foto med mig i plånboken.Och då hade jag henne nära mig.
Själv semestern isig,den var för övrigt toppen...kunde inte blivit bättre..bara om jag hade Josephine med.Solen sken och det var verkligen varmt,det har väl på sätt å vis gjort det lättare att kunna njuta och vara glad oxå.För det har jag verkligen gjort.
Nu e man hemma igen och 3 veckor till att fördriva..men det ska nog inte vara några problem...två veckor kvar tills jag flyttar,det är nästa milstolpe...sedan är det dags att börja jobba heltid igen..det är nästa stolpe,och nästa läkarbesök - Hon vet ju inte att jag e gravid igen,jag måste ju veta om jag behöver äta blodförtunnande eller inte....jag vill ju verkligen göra allt för att denna nya lillknodden ska klara sig HELA vägen.
kram och tack för idag.